• Värt att tänka på

    Joy of missing out

    Lyssnade på en podd innan om ett väldigt spännande ämne. Något som blivit mer och mer populärt kanske – joy of missing out.

    Förr så pratade många om fear of missing out; fomo, och framförallt min psykolog pratade med mig om det här.

    Förr har jag varit en person som haft så svårt att säga nej tack, säga att det inte passar, att det inte funkar, att jag inte kan eller orkar göra x, y eller z, för att jag är rädd att jag ska missa något.

    Jag kanske har varit rädd att tappa en blivande kund, tappa en vän, eller missa något spännande uppdrag eller kanske en blivande vän, eller ja, ni förstår ju, det finns ju massor man kan missa!

    Men nu, på senaste tiden, efter tjat från psykologen haha, så har jag börjat försöka tänka på jomo, joy of missing out.

    Att jag mår bra av att missa saker. Att jag mår bättre av att missa den där superviktiga lunchen som jag inte egentligen hinner med men som kan vara världens möjlighet.

    Jag mår bättre av att faktiskt hinna med det som är viktigt för mig, än att stressa iväg på något som blir halvbra.

    Definition JOMO och definition FOMO

    joy of missing out

    Jomo. Joy of missing out.

    Det handlar ju inte om att skita i allting, men kanske mer att tänka att det inte är hela världen om jag missar en sak.

    Det kommer nya möjligheter.

    Jag behöver inte träffa alla spännande personer.

    Det går att ställa in möten som inte ger mig saker.

    Jag kan säga nej till vänner som ska hitta på saker.

    Det går att välja att fokusera en hel dag åt en sak, inte dra iväg på spännande saker och göra det som jag behöver först.

    Jag har tidigare känt mig så enormt stressad och pressad över att få till allt i livet, hinna med saker jag tror att jag vill ha bara för att andra har det och sånt där ni vet. Men jag orkar inte med det längre. Jag vill ha det jag vill ha istället.

    Joy of missing out.

  • Träning,  Värt att tänka på

    Att börja gymma – tre läskiga saker att hantera

    Det här med att börja gymma och komma till ett nytt gym, och våga sig in och köra liksom, det är ändå lite läskigt. Läskigt för att man inte vet vad man möter, vilka som finns där, vad jag ska förvänta mig, hur kulturen på det gymmet är och vad jag ska göra riktigt.

    Gymkulturen på ditt nya gym

    Kanske det mest läskiga, det som gör att många drar sig för att gymma på nya ställen.

    Här är a och o att be om en rundtur. Jag brukar alltid göra det, och får jag ingen så brukar jag inte vilja gymma där, i alla fall inte om jag ska gymma själv.

    Be personalen att visa runt i gymmet, och se över vart toaletter och omklädningsrum, be dem visa konditionsmaskinerna (de brukar alltid funka lite olika) och be dem visa vart allting finns, åtminstone det du ska använda den dagen.

    Det kanske tar en liten stund, vissa gymvärdar brukar bli helt i extas för att någon vill prata med dem, åtminstone brukar jag bli det, för många vill knappt säga mer än hej haha, men det brukar ändå vara smärtfritt, utan istället ganska skönt att få genomgången!

    Då känner man ofta av hur stämningen är på gymmet, man ser vilka gymvärden hejar på, lite hur det funkar, vilken väg personen tar genom gymmet och så vidare.

    Om det inte finns någon som vill gå igenom gymmet och visa, så hade jag antingen tränat på ett annat gym där det finns sånt, eller tagit med en person som kan gå igenom det med dig. Kanske känner du någon som tränar där redan?

    Vad ska jag göra?

    Det här kan vara svårt att jobba med, eftersom vissa gym har mer saker än andra. Är du van att gymma med en typ av träningsredskap och det inte finns på ditt nya gym kanske det blir extra tufft och du känner dig lite osäker på vad du ska hitta på.

    Kanske är du helt ny och inte har en susning om vad man ska göra överhuvudtaget? I så fall hade jag bokat en personlig tränare, eller kanske köpt min gymkurs! Då blir det en tydlig genomgång av vad du ska göra, och du får hjälp och stöd i din träning.

    Tänk igenom en grundplan, typ som att du ska träna ben idag, och så kör du olika övningar som tränar dina ben. På vissa gym kan det finnas bra skivstångsutrymmen, på andra kanske det finns en släde att dra, och ja, på vissa gym finns det bara hantlar att köra med.

    En grundplan som du kan modifiera efter de förutsättningar som finns där du är.

    Hjälp, alla kollar på mig?

    Alltså, jag ska inte ljuga, men jag kollar en del när jag ser att det är någon ny som tränar på mitt gym, jag är ändå en nyfiken själ.

    Men ganska snart tappar jag intresset och fokuserar på mig själv.

    För så gör nog de flesta, de blir glada att det kommer någon ny som vill ta tag i sitt liv och investera i sig själv, och sen så bryr man sig inte jättemycket mer än det. Man fortsätter träna, glo i sin telefon, eller kanske ta snygga bilder till instagram.

    Om någon kollar på mig, speciellt om jag är på ett nytt ställe, brukar jag le lite mot dem och sen gå och göra min grej. Ibland kanske jag till och med säger hejhej, eller så skiter jag i det.

    Folk är nyfikna, så är det ju, men det får man nog bara acceptera.

    Ha din plan, gör det du tänkt, testa dig fram, se vilka maskiner och övningar som används av andra medlemmar på gymmet och se om du ska göra samma, eller kanske något helt annat.

    Psst: Glöm inte att anmäla dig till min gymkurs.

  • Clara Färdiga Gå,  Värt att tänka på

    Bästa dagen att börja träna

    … Var igår.

    Näst bästa dagen är idag.

    En helt okej dag är imorgon.

    Och ”sen” är ett dåligt alternativ.

    Men hur gör man? För att börja träna? Och för att komma igång?

    Det handlar om att bestämma sig. Våga. Testa och prova.

    Hitta någon att träna med kanske. Kanske någon som kan, som visar hur man gör. Kanske någon som inte kan, som du kan prova och misslyckas tillsammans med. Kanske bara någon på Instagram (@claratoll) som kan peppa dig och ge dig övningsförslag.

    Kanske anlita en PT (mig såklart) och få hjälp på riktigt.

    Kanske bara börja med en promenad 3 gånger i veckan. Och ta pauser i ditt promenerande några gånger, och göra 5 knäböj, 5 armhävningar och 5 step ups på en bänk.

    Många fastnar ofta i att det måste vara någon stor och livsomvälvande träning. Något magiskt. Något extremt och ja, ni förstår. Det måste det verkligen inte.

    Det är nästan bättre med små träningspass. Bara göra 20 knäböj och börja där. 5 stycken x 4. Och vara nöjd. Om någon dag gör du kanske 5 x 5 istället.

    Utmana dig själv i lagom mängd.

    Och maila info@claratoll.se om du behöver hjälp att sätta en plan.

  • Blogg,  Värt att tänka på

    Fem hälsosamma knep för en stark höst

    Förbered alltid bra mat

    A och o i allt hälsosamt känns det som. Ha alltid med dig något nyttigt att äta, försök välja bort det dåliga valet.

    Inte för att det är något fel med bullar, godis, Cola eller andra såna saker. Det äter jag. Ofta.

    MEN för att kroppen ska må bra kan det vara bra att försöka välja det nyttiga alternativet före bullen ibland. Har man med sig ett äpple eller kan välja en macka istället hjälper man kroppen att må så mycket bättre.

    Välj trapporna

    Klassiker. Med det sagt: väldigt bra alternativ.

    Eller välj cykel framför bil. Kan du gå dit du ska? Hoppa av en hållplats tidigare? Kanske ta en lunchpromenad på några minuter för att lufta hjärnan. Få syre och vakna till?

    Våga gymma

    Våga satsa på dig själv. Våga ta i. Våga bli stark. Våga gymma.

    Våga säg ifrån

    Man måste inte tåla allt. Man måste inte vara alla till lags.

    Man får säga ifrån.

    Man får skapa dålig stämning.

    Det gjorde jag senast igår och det kommer jag göra snart igen högst troligt.

    Prioritera dig själv.

    Prioritera och gör val för din skull. Först då stärks du och växer. Och får må bättre.

    Och får en starkare höst.

  • Värt att tänka på

    Vågen är din värsta fiende

    Tror inte det finns någon som gynnas av att väga sig själv, helt ärligt.

    Varken de som vill gå upp i vikt eller ner i vikt, de som ska tävla i en idrott i en viss viktgrupp, eller de som bara checkar in dagens vikt.

    Jag tror inte det är hälsosamt att se hur mycket man väger, speciellt inte om man gör det regelbundet, och hetsar om det.

    I vissa aspekter kan det vara bra att få en förståelse om man har en kraftig övervikt till exempel. Då kan det vara ett bra wakeup-call för att förstå att man behöver gå ner i vikt för att minska risken för förtida död.

    Men i andra fall, nej. Det sätter griller i hjärnan, det får en att må dåligt och få negativa associationer med ens träning, ens kost och ens kropp.

    Herregud, det spelar ingen roll.

    Det som är farligt är ju om någon väger allt för lite eller allt för mycket, MEN det är ju inte som att det inte syns på andra sätt?

    Är du en av alla tusentals personer som vill gå ner 5 kilo? Få lite tightare kropp? Slopa det målet, försök är nyttigt de flesta måltider, och tänk på vilken grym kropp du har. Den orkar ta dig runt i livet, den orkar med allt du utsätter den för och den belönar dig så fort du rör på dig och tar hand om dig.

    Din kropp är den mest förlåtande som du kan hitta. För vad du än utsätter den för, vilka hemska dieter, rökning, alkohol, stillasittande i en evighet, så fort du börjar träna, så kommer den börja ge tillbaka. Förlåta dig. Byggas upp.

    Och om du väljer att hata din kropp för att den inte väger det som du tänker att den borde väga så ja, du gör dig bara en otjänst.

    Givetvis får man vilja se snygg ut.

    Försöka se ut som ens målbild. Men för det behöver man inte hetsa om vad man väger.

    Man kan välja att sluta väga sig själv, sluta tro att ens vikt kommer göra en lycklig.

    Man kan istället träna mot sina mål, se till att man äter efter det målet och fokusera på hur resan dit känns.

    Man kan också fundera på om det hela är samhället som säger till dig hur du ska se ut. Man kan se över sitt instagramflöde och fundera på om alla de konton man följer får en att tycka att en viss kroppstyp är normal eller om man följer olika kroppstyper och tycker att det är rimligt att vi alla ser ut olika.

    Din vikt speglar inte din hälsa

    Man kan vara jättesmal och ohälsosam.

    Man kan vara jättestor och vara hälsosam.

    Man kan vara extremt vältränad och vara ohälsosam.

    Man kan se helt otränad ut och vara hälsosam.

    Hitta det som funkar för dig. Släng ut vågen. Fokusera på att du ska må bra.

  • tränarprogrammet,  Värt att tänka på

    Måste man räkna på allt?

    träning som tar hand om insidan

    Senaste dagarna har jag hängt lite på kommersiella gym, ni vet såna där kedjegym, som Actic till exempel.

    Gymkedjor, där alla möjliga människor tränar och där alla möjliga människor blir proffs.

    Senaste dagarna har jag hört många olika saker som man ska räkna på, som att man ska skriva ner hur varenda repetition och set kändes, hur varenda vikt kändes, och på vilken RPE-skala, vilken hastighet bicepscurlsen gjordes i (hahaha JA jag vet) och många andra saker.

    När jag hörde allt vad de snackade om, de där fyra olika kompisgängen, så blev jag både trött och fundersam.

    Varför ska motionärer träna som elitidrottare?

    Det finns ingen vits i att mäta hastighet i bicepscurls, skriva ner varenda repetitions-RPE, och allt annat sånt, om man inte är elitidrottare, vilket de här personerna uppenbarligen inte var.

    Det finns ingen vits i att vara så extremt noggrann och försöka maximera varenda set, om du inte måste, för att du lever på din träning.

    Fine, det kan vara kul att se hur samma reps-antal på xx kilo känns dag 1 och dag 24 i en programmering, exempelvis knäböj, men för det ska man inte göra det här i varenda övning, varenda repetition.

    Bild från när vi på Tränarprogrammet gjorde fystester, löptester, precis såna som man brukar göra med elitidrottare, när tiondelar, hundradelar och även tusendelar spelar roll.

    Nej, du måste inte räkna på allt.

    Jag tycker det kan vara roligt att räkna repetitioner på en vikt, och att se hur passet gick överlag. Man kan ha en skala från 1-10, där 1 var supertungt och 10 var jättelätt, och så kan man värdera sitt pass däremellan. Första gången man gör passet kanske det är en 1a, andra gången en 3a, och tredje gången en 5a.

    Men hastighet i bicepscurls.

    Tur att de inte såg mig halvt börja gråta av skratt när de sa det, fick anstränga mig enormt för att inte skratta alltför högt.

    Jaja.

%d bloggers like this: