• Blogg

    Veckans bästa – lugnet i mitt hjärta

    Veckans sämsta: att bli av med Nyko.

    Veckans bästa: att bli av med Nyko.

    En förklaring: Nyko var den finaste och mysigaste hunden, men också en hund som tog extremt mycket energi från mig. Jag kunde inte jobba, jag kunde inte slappna av, jag kunde inte ta hand om honom som han ville och förtjänade.

    Med mina krav på hur jag hade velat ha vår relation, och med vad han behövde för att må bra, så… ja, det funkade inte.

    Det hände för mycket runtomkring mig och jag klarade liksom inte av det mer. Klarade inte av att orka honom, när livet på så många andra ställen också var sköra. Det blev för mycket, jag kände inte att jag hade tid för mig själv och ja, alltså, det går sönder inom mig, men jag var inte rätt för honom.

    Hade klarat av det bättre om jag känt till hur han var tidigare, samt att mitt liv var stabilt i övrigt, och mina andra pelare i livet inte var sönder, men nu är det så och ja, det här är skitjobbigt. Gråter just nu, och kommer fortsätta gråta ett tag till.

    Men nu är det som det är och jag har inte en schäfervalp hos mig längre.

    Kommer nog inte ta på mig ett sånt uppdrag på bra tag. Det funkar inte. Jag måste fixa så att andra saker känns stabila först.

  • Träning,  Värt att tänka på

    Att börja gymma – tre läskiga saker att hantera

    Det här med att börja gymma och komma till ett nytt gym, och våga sig in och köra liksom, det är ändå lite läskigt. Läskigt för att man inte vet vad man möter, vilka som finns där, vad jag ska förvänta mig, hur kulturen på det gymmet är och vad jag ska göra riktigt.

    Gymkulturen på ditt nya gym

    Kanske det mest läskiga, det som gör att många drar sig för att gymma på nya ställen.

    Här är a och o att be om en rundtur. Jag brukar alltid göra det, och får jag ingen så brukar jag inte vilja gymma där, i alla fall inte om jag ska gymma själv.

    Be personalen att visa runt i gymmet, och se över vart toaletter och omklädningsrum, be dem visa konditionsmaskinerna (de brukar alltid funka lite olika) och be dem visa vart allting finns, åtminstone det du ska använda den dagen.

    Det kanske tar en liten stund, vissa gymvärdar brukar bli helt i extas för att någon vill prata med dem, åtminstone brukar jag bli det, för många vill knappt säga mer än hej haha, men det brukar ändå vara smärtfritt, utan istället ganska skönt att få genomgången!

    Då känner man ofta av hur stämningen är på gymmet, man ser vilka gymvärden hejar på, lite hur det funkar, vilken väg personen tar genom gymmet och så vidare.

    Om det inte finns någon som vill gå igenom gymmet och visa, så hade jag antingen tränat på ett annat gym där det finns sånt, eller tagit med en person som kan gå igenom det med dig. Kanske känner du någon som tränar där redan?

    Vad ska jag göra?

    Det här kan vara svårt att jobba med, eftersom vissa gym har mer saker än andra. Är du van att gymma med en typ av träningsredskap och det inte finns på ditt nya gym kanske det blir extra tufft och du känner dig lite osäker på vad du ska hitta på.

    Kanske är du helt ny och inte har en susning om vad man ska göra överhuvudtaget? I så fall hade jag bokat en personlig tränare, eller kanske köpt min gymkurs! Då blir det en tydlig genomgång av vad du ska göra, och du får hjälp och stöd i din träning.

    Tänk igenom en grundplan, typ som att du ska träna ben idag, och så kör du olika övningar som tränar dina ben. På vissa gym kan det finnas bra skivstångsutrymmen, på andra kanske det finns en släde att dra, och ja, på vissa gym finns det bara hantlar att köra med.

    En grundplan som du kan modifiera efter de förutsättningar som finns där du är.

    Hjälp, alla kollar på mig?

    Alltså, jag ska inte ljuga, men jag kollar en del när jag ser att det är någon ny som tränar på mitt gym, jag är ändå en nyfiken själ.

    Men ganska snart tappar jag intresset och fokuserar på mig själv.

    För så gör nog de flesta, de blir glada att det kommer någon ny som vill ta tag i sitt liv och investera i sig själv, och sen så bryr man sig inte jättemycket mer än det. Man fortsätter träna, glo i sin telefon, eller kanske ta snygga bilder till instagram.

    Om någon kollar på mig, speciellt om jag är på ett nytt ställe, brukar jag le lite mot dem och sen gå och göra min grej. Ibland kanske jag till och med säger hejhej, eller så skiter jag i det.

    Folk är nyfikna, så är det ju, men det får man nog bara acceptera.

    Ha din plan, gör det du tänkt, testa dig fram, se vilka maskiner och övningar som används av andra medlemmar på gymmet och se om du ska göra samma, eller kanske något helt annat.

    Psst: Glöm inte att anmäla dig till min gymkurs.

  • Blogg

    Min första uppgift på utbildningen är klar!

    Haha den här GIFen jag gjort var extremt talande för hur jag känt senaste timmen!

    WOHO, nu har jag gjort klart första uppgiften i min java-utbildning!

    I höst läser jag en 7.5hp-kurs på Gävle Universitet, och kursen är en java-grundkurs, så jag ska få lära mig att göra väldigt väldigt enkla program i java!

    Som ni kanske vet så har jag pratat om att jag vill gå olika programmeringsutbildningar länge, och har påbörjat olika onlineutbildningar, men jag har liksom känt att det har blivit för komplicerat direkt, eller varit för basic nivå så jag tröttnat, eller bara… att jag har varit ofokuserad hehe.

    Nu har jag istället valt att läsa programmering på universitetet och det är på något sätt mycket enklare att få saker gjorda på det här sättet! Lite töntigt kanske men behöver någon som förväntar sig att jag lämnar in arbetet, samt att jag inte går på antingen för svåra eller för enkla saker.

    Nu är det istället en enkel uppgift som ska in varannan eller var tredje vecka, och sen i januari så ska vi ha en tenta. Har inte bestämt mig för om jag ska ansöka om att få göra den här, eller om jag ska göra den på plats i Gävle? Har inte varit i Gävle så vore ju kul att… se hur det ser ut där? Haha.

    Här kan ni läsa mer om min utbildning!

    Egentligen hade jag sökt in till en ”programmera mobila appar”-kurs men jag sökte in dagen efter antagningen stängde, så kom inte in på den! Haha så surt. Kom liksom på det försent.

    Så får söka till vintern istället tänker jag, om jag fortfarande tycker att det är roligt dvs.

    Min plan med det här är att kunna programmera verktyg till mitt företag, eller kunna förstå bättre vad det är jag köper in om jag betalar någon annan att göra saker åt mig.

    Jag har liksom många olika små-appar som jag skulle vilja programmera, men vi får se vad och om jag skapar för något!

  • Företagarlivet

    Att jobba på något man tror på

    Och att jobba för något man brinner för, ja, det är väldigt spännande ändå. Att göra något man verkligen tror på och känner är rätt, ja, det liksom, det gör mig lycklig.

    Det känns ända in i själen att det här är rätt och att det kommer bli bra.

    Pratar givetvis om min gymkurs nu. Kursen jag bygger just nu för att sprida kunskap om att gymma.

    Har faktiskt planer på att ha gjort en sån här kurs flera år tillbaka, har jobbat på samma dokument år ut och år in men inte känt att det är dags, förrens nu.

    Somrar jag suttit på hemtjänsten och skrivit, eller på Actic och skrivit, ja, jag har suttit och planerat, testat, utvärderat och funderat. Hur ska jag göra det här allra bäst.

    Och sen kom jag på att det ska vara en kurs som är som ett intro till mina pt-online-tjänster. Lite liknande som yogan har blivit, så är gymkursen också det. Då får deltagarna lära känna mig och prova på att ha mig som coach.

    Helt plötsligt föll flera års klurande på plats. Mina tankar och funderingar känns logiska nu.

    Enkelt att gå vidare och göra det som behövs i nästa steg. Kursen är klar i huvudet, och till stor del klar på pappret också. Planeringen känns självklar och marknadsföringen är rolig.

    Det här är ändå något jag brinner för.

    Länk till gymkursen så ni kan se vad jag pratar om.

  • Blogg,  Tankar

    Jag tar saker personligt

    Det är svårt att inte bry sig när saker händer. Att acceptera att det inte är på grund av mig ibland.

    Att inse att jag inte är problemet alltid.

    Låter kanske knäppt, men jag är en person som tar saker personligt för det mesta.

    När saker skiter sig så tänker jag ofta att det är mitt fel, även om det inte alls är så.

    Funkar inte det att göra x och y glada samtidigt så är det mitt fel. Jag kunde gjort bättre.

    Det gör det problematiskt när man jobbar med folks välmående. När deras hälsa blir något jag tar personligt.

    Eller när folk inte gillar något jag gör på mina pass, låtvalet, tramset eller vad jag nu gör. Det blir personligt.

    I vissa avseenden kan jag skaka av mig det. I vissa kan jag inte skaka av mig det.

    Men, ja, det här är något jag jobbar med. Att inte ta saker så seriöst. Att inte ta det personligt.

    Men det är också en styrka.

    Jag inser ganska snabbt hur andra människor kommer reagera av att jag är högkänslig själv. Att de också kan reagera kraftigt på tonläge, val av ord och hur jag står när jag säger något.

    Att jag märker, reagerar och kan fånga upp, även om det kanske inte är en stor grej för många, så är det en stor grej för mig, och för en annan person därute.

    Små saker som tas personligt.

    Det är inget att skryta med såklart, det är faktiskt riktigt jobbigt.

    Jag tänker så mycket på det här, på att det ibland känns som att jag reagerar mycket mer än andra på saker för att jag är som jag är och att jag tar saker personligt.

    Jag vill både jobba bort det och ändå inte. Det är väl det som gör mig till den jag är, tror jag ändå.

    Oj så flummigt inlägg, nu måste jag nog sova bort det här och vara seriös igen. Godnatt ♡

  • Företagarlivet

    Veckans planer – ÄNTLIGEN HOCKEY

    Vet inte vad jag ska ta vägen riktigt. ÄNTLIGEN HOCKEY. Svårt att tänka på annat än SÄSONGSSTART PÅ LÖRDAG.

    Egentligen skulle jag varit på plats i Luleå och sett Lakers borta, men pga vovve och icke-existerande hundvakt så har jag beslutat att stanna hemma. Har runnit tårar hela förra veckan när jag bestämde mig för detta och kommer göra hela veckan, men känner ändå pirret och tagget inför lördag!

    Jag kommer inte gå på hemma-match förrens i oktober, men förhoppningsvis blir det två matcher då!

    LÄNGTAR

    Måndag: fixa och planera veckans promo inför gymkursen samt jobba på Puls och Träning ikväll. Och underhålla vovve som har om möjligt ännu mer energi än vanligt idag. Vet inte vad det är med honoooooooom.

    Tisdag: Imorgon ska jag ha några pass på actic, och sen jobba hemifrån för det mesta. OM det funkar så vill jag också träna, men får se hur vovvisen har det.

    Onsdag: På onsdag kommer en kompis hit över dagen! Så blir nog en lite halvledig dag sådär! Hoppas på bra väder så vi kan vara ute en del.

    Torsdag: jobbjobbjobb och träning på kvällen.

    Fredag: ledig busdag med vovven. Och träna såklart.

    LÖRDAG: SÄSONGSSTART

    Söndag: återhämtning efter gårdagens urladdning angående hockey och uppladdning inför kursstart på måndag!

  • Blogg

    När man slutar bry sig

    Det är inte långt ifrån, men det är nära.

    Kommit till det stadiet nu, tror jag åtminstone. Stadiet där jag inte riktigt bryr mig. Mer nyfiken än fundersam. Mer ointresserad än ledsen.

    Lite mer rycker-på-axlarna.

    Det är konstigt att det tar så lång tid att komma över någon, men samtidigt så är det nog inte alls konstigt.

    Jag är nog inte personen som slutar bry mig helt, kan fortfarande tänka på vad den där första personen jag var kär i på lågstadiet ibland gör med sitt liv, om han mår bra och så, men jag känner inte att jag bryr mig för att jag saknar honom, varken lågstadiekärleken eller det som tog slut för ett år sen.

    Innan idag såg jag en likadan bil som han hade, och tidigare har jag tyckt att det var jobbigt haha, men idag så bara noterade jag det, men tyckte inte att det vore jobbigt om han dök upp sen. Om vi hade träffats.

    Jag tror inte att man läker helt, utan att det kommer finnas kvar ärr på ens hjärta. Ärr som smälter bort mer med åren, men som lämnar en liten förändring ändå. En lärdom.

    Lågstadiekärleken lärde mig att inte acceptera att han va tillsammans med en annan tjej samtidigt, som jag sa ifrån om och han accepterade, och vill minnas att vi ändå va tillsammans på alla skoldiscon? Haha

    Senaste kärleken lärde mig att uppskatta det lilla. Att ta tid att sitta och prata, dricka kaffe och njuta av livet. När vi träffades var jag mitt innan min utmattning, och jag kunde knappt slappna av, men utan honom och att vi hade våra såna stunder så tror jag att jag hade kraschat hårdare.

    Så nä, jag kommer inte sluta bry mig.

    Men mitt ärr bleknar och märks inte av.

    Det tar sin tid att komma över någon, och det är nog bara tid som fixar sånt. Fixar hjärtan. Lagar brustna själar.

%d bloggers like this: