Jag är mitt i att läsa en riktigt bra bok. Bok två i serien om Cirkeln, ni vet ungdomsboken som utspelar sig i Engelsfors?

Annars är det ett hett boktips.

Och utan att avslöja förmycket, så är det en organisation som kallar sig POSITIVA ENGELSFORS som ungefär hela boken handlar om känns det som, och den här PE-organisationen då, den ska omvandla hela staden till att bli positiv.

Välja glädje.

Välja lycka.

Välja att tänka positivt.

Sudda, sudda, sudda bort din sura min.

Och såna saker får mig alltid att tänka väldigt skeptiskt.

För att även om tanken är god, att det kan vara bra att fokusera på det som är bra här i livet, om det som får en att må bra, typ att umgås med vänner som får en att må bra, så är det lite läskigt med såna där personer som BARA ska tänka positivt.

Det är som att de inte kan må dåligt, inte får må dåligt.

Som att de trycker bort det dåliga.

Jag tror nästan att det är mer viktigt att våga må dåligt än att må bra varenda dag.

När en låter sig må dåligt på riktigt och accepterar såna känslor istället för att trycka bort det, så tror jag att det blir enklare att se ljuset på riktigt.

När en låter sig vara ledsen och gråta ut, prata med någon man tycker om och erkänna för sig själv att man inte alltid mår bra, så blir det som att de där BRA stunderna känns bättre.

Så är det i alla fall för mig. Jag har varit expert på att trycka bort, stoppa undan, men nu försöker jag inte göra det, nu försöker jag bara må bra, och i det inse att jag mår dåligt ibland.

Det är okej. En får må dåligt.

Man får må dåligt, man får prata om det, man får be om hjälp. Man kan ringa 1177 och säga att en mår skit och få en psykologtid eller kuratortid. Man kan ringa en förälder eller barn för den delen, syskon, vän, kollega, en jourhavande präst, vem som helst. Man kan se en värdelös kärleksfilm som en inte bryr sig om handlingen alls om för att man gråter över sitt egna liv, och det är fine.

Det är bra att må dåligt när man gör det och liksom inte stänga bort de där känslorna.

Lika viktigt som att det är bra att vara positiv.

Men jag tror på riktigt att det är farligt att bara vara positiv. Livet är inte bara positivt. Livet är inte bara glädje. Ibland är det enklare, men ibland är det tuffare.

Håller ni med? Eller är ni team POSITIVA ENGELFORS?

Att hålla danspass, och ja, inte bara ett utan 3 (eller två dans och ett aqua, som är typ samma sak), ja, det tar så himla mycket energi, blir ju helt galet slut i kroppen.

Men alltså, WOW, det är ju för roligt också. Blir så glad av alla leenden, av låtarna jag valt (haha) och att bara få skaka loss och släppa loss i ett par timmar.

När en håller danspass så behöver en ju ge 150% av en själv minst, men när man sätter det så är det så tacksamt att ha gruppträning, en får så mycket tillbaka också.

Galningarna jag hade idag släppte loss och sket i att fundera på vart de hade sina armar och ben och allt sånt haha, de bara körde på, skrattade åt mina småbus och vi bara körde all in.

Älskar att få släppa loss och bara skratta, slänga med armarna och bara ta ut varenda sväng, snurra, hoppa, ha lite attityd till Zara Larsson, dansa till Queen, ja, ni fattar väl.

Så att jag sovit typ 5 timmar inatt känns såklart nu efteråt, men då, då kände jag mig som bäst i hela världen.