• Tankar

    Come and find me

    Det konstigaste är att jag alltid haft så himla lätt för att skriva.

    Verkligen jättelätt.

    Och så bara nu så…….. Idk, det går inte att formulera ord.

    Saknar att ha det där flowet. Saknar att kunna skriva om min träning och företaget och allt. Eller bara skriva rent generellt. Konstigt.

    Jaja, det kommer säkert tillbaka.

  • Tankar

    Att våga lita på sig själv

    Det här är inget enkelt ämne, och inget som man gör bara sådär.

    Framförallt inte när det gäller träning.

    Men.

    Det finns så många som inte vågar träna. Som inte vågar ta i. Som inte vågar ta tyngre vikter.

    Som inte vågar röra på sig.

    Som är rädda att ta plats.

    Som inte vågar lita på att de gör rätt.

    Som inte vågar testa.

    Men helt ärligt.

    Alla har varit nya någon gång. Det finns ingen som kan allt på en gång.

    När man börjar träna, eller börjar göra något nytt öht, så känns det ju alltid läskigt i början, eller hur?

    Speciellt om man börjar på ett gym, som är en ganska utsatt plats ändå. Man ska svettas, träna, röra på muskler man inte rört på under flera år och så ska man försöka att ignorera känslan av att andra tittar på en.

    Skittufft.

    Det hela handlar egentligen om att bara våga. Känna att det är okej att misslyckas, men ändå våga.

    Och, som jag skrivit om förr, inte köra på allt på en gång, utan bli bra och bekväm med några saker i taget. Lära sig några övningar först och sen gå vidare.

    Knäböj kan vara en sån grundläggande övning att köra på. Och kanske latsdrag, om du tränar på gym. Plankan, kanske utfallssteg (med eller utan extra vikter), axelpressar och någon form av bröstpress, antingen bänkpress eller med hantlar.

    Man måste liksom inte bli bäst på allt direkt. Eller någonsin.

    Du får ha en uppstartstid. En provtid.

    Lita på dig själv.

    Lita på att kroppen säger ifrån om det känns fel, och att du kommer lyckas om du bara ger dig själv utrymme att testa först.

    Vill du få hjälp med din träning? Skriv upp dig på min pt-väntelista här:

  • Blogg,  Tankar

    2020 året jag tar tag i saker

    Ja.

    På riktigt.

    Jag och L pratade om det idag, och hon peppade mig att göra det här, så nu har jag bestämt mig, nu ska jag ta tag i saker.

    Har ju en lång mental lista med saker jag vill ta tag i men bara skjuter på och min stora utmaning för 2020 blir alltså att sluta skjuta på saker och faktiskt ta tag i det.

    För annars kommer jag inte framåt, så som mitt ledord är.

    Vissa saker, som vi mest pratade om, är ju små och ”enklare” att bocka av listan, även om de kanske mentalt är lika jobbiga.

    Såna saker är ju att fixa disk, tvätta, ta ut sopor och hela det köret ni vet.

    Och sen har jag lite större saker som jag tänker ta tag i också.

    En sak jag tänker ta tag i som är lite större är att flytta, och en annan är att ta hjälp för att få bukt på mitt (min?) imposter syndrome, alltså en slags ”diagnos” där man tycker att man själv är falsk och att man inte går att lita på rent kunskapsmässigt haha.

    Känns så töntigt när jag skriver det för tänker på min examen bland annat, men det är tyvärr väldigt ofta jag skiter i saker för att jag inte tror att jag kommer lyckas.

    Tyvärr.

    That ain’t working.

    Vill inte ha det såhär.

    Vill inte tro att jag kommer misslyckas med saker innan jag ens provat.

    För oftast när jag provar så lyckas jag.

    Och om jag vågade göra fler saker så kommer jag högst troligt ha lyckats med fler saker.

    Så om du har något tips på hur man på riktigt jobbar med sitt imposter syndrome så får ni gärna tipsa.

    Och vet ni någon som ska flytta från den enda gatan i hela Örebro som jag vill bo på så kan ni ju säga till där med, men oddsen känns mindre där än att jag får bukt med mitt imposter syndome, men ska iaf våga… 😉

  • Tankar

    Det handlar inte om att förändra allt

    Det handlar om det enkla.

    Det lilla.

    Hälsa och välmående på riktigt.

    Att våga göra små förändringar som ger bättre förutsättningar på riktigt.

    Glöm inte det nu i hetstider.

    I tider där man ska ändra allt.

    Alla vanor.

    Alla träningssätt.

    Allt.

    Glöm inte bort dig själv i det.

  • Tankar

    Hemma är verkligen bäst

    Sinnes vad jag längtat hem.

    Hem till Örebro.

    Hem till min lägenhet.

    Hem till ensamheten.

    Älskar ju att vara ensam ändå, att ha musik på, eller en podd, eller hockeyn nu under JVM.

    Ibland känner jag mig ensam, och liksom ensam på ett negativt sätt, men just idag, just nu så älskar jag det. Eller ja, kanske skulle använda ordet själv istället. Älskar att vara själv.

    Blir väl så när man levt tätt inpå sina föräldrar i 6 dagar och knappt kunnat fly undan dem förutom till gymmet… 😉

    Nu ska jag till gymmet och svettas, och sen blir det ett gäng dagar hemma här med jobb och plugg och uppladdning inför ännu en helg i Småland.

  • Tankar

    Måste man träna för att bli sitt jag 2.0?

    Sett väldigt många på senaste tiden (egentligen alltid, men extra många nu) som ska börjat träna för att bli sitt eget jag 2.0 och blir mer ledsen än glad att folk sätter såna krav på sig själva.

    Förstår absolut motivationen.

    Förstår att man vill sätta fart och göra det lite spaceigt. Lite häftigt. Lite för sin motivation.

    Men alltså.

    Helt ärligt.

    De förändringar folk gör som HÅLLER är inte de som försöker förändra allt, utan gör några förändringar i taget.

    Kanske börjar ta en liten promenad på tisdagar.

    Kanske börjar gymma två gånger i veckan.

    Eller börjar yoga hemma eller något.

    Det är väldigt sällan en sån omvälvande och stor förändring som en 2.0-satsning innebär faktiskt håller.

    Det är bra att man vill och försöker. Såklart.

    Men försök inte förändra både träning, vanor i vardagen, din kost, hur du sover och ALLT annat samtidigt.

    Det är skitjobbigt.

    Det kommer hålla i ett par veckor max.

    Vill du ha en förändring på riktigt så behöver du förändra små saker. En sak i taget.

  • Tankar,  Värt att tänka på

    När det är dags för en förändring

    Nu har jag rensat väldigt hårt bland de jag följer på IG och är nere runt 200 istället för 550 som det va innan.

    I vanliga fall tycker jag att IG är en bra inspirationsplats, med bra stämning, bra människor och allt sånt, en bra filterbubbla med personer jag verkligen bryr mig om.

    Men på senaste tiden så har jag känt panik över att vara inne på den appen. Har känt att jag måste scrolla till slutet, för vem vet vad jag missar? Måste kolla samtliga 500 personers stories med minst 20 bilder var, för vem vet vad jag missar?

    Och herregud, det är en app där folk skryter om sina biceps eller kaffe latte typ.

    Förlåt hjärnan.

    Nu har jag rensat och kommer försöka vara mer selektiv med vilka jag följer.

    Har försökt lägga över de jag följer inom vissa ämnen till mina andra konton så att det är specifika ämnen på specifika konton, men det är svårt också. Svårt att välja och svårt att sortera.

    Och nu hoppas jag på att inte sitta så länge med den där appen. Enligt statistiken sitter jag och scrollar 2 timmar om dagen! Så det är liksom… dags för förändring.

    Har även stängt av alla notiser och ser fram emot en förhoppningsvis mindre stressig tankebana där min FoMo är lägre än vanligt.

%d bloggers like this: