• Tankar

    I väntan på att något ska hända

    Det känns som livet är lite på paus. Fortfarande.

    Jag vet inte riktigt vad det är jag väntar på men det är något som saknas. Något som behöver hända.

    Behöver något mer.

    Ska bara komma på vad.

    Kanske är det bara att jag varit sjuk så mycket och är rastlös.

    Kanske är det dags för något nytt.

    Vem vet.

  • Tankar

    Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag inte bor i Örebro längre

    Det är så konstigt.

    Det är fortfarande så annorlunda.

    Ett halvår senare.

    Har fortfarande inte vant mig vid att jag inte kan cykla till alla ställen, inte har mina vänner nära, inte har 10 olika mataffärer inom 2km cykelavstånd och alla möjliga saker.

    Nu bor jag ju i en liten håla på landet och här går man (omständigt att ta fram cykeln för så korta avstånd) eller tar bilen in till stan.

    Det finns många saker jag saknar med min förra hemstad. Många små obetydliga saker, men på det stora hela trivdes jag väldigt bra i den stan.

    Och just nu är väl kanske inte min nuvarande boendesituation lika rolig, för visst, jag älskar att bo på landet, men jag trivs ju bra med att bo i en stad också. Och jag är osäker på om jag verkligen vill bo i Växjö som stad.

    Vi får väl se. Kanske flyttar till en ny stad om ett tag.

  • Tankar

    Min numera okomplicerade relation till mat

    Triggervarning: vikthets.

    Förr, när jag var yngre, högstadiet, gymnasiet och ännu mer när jag fyllde 18 och började gymma och sådär, så hörde jag att om och om igen andra som var tvungna att kompensera det man åt med träning.

    Framförallt åren inom hemvården, sommarjobben, så kunde man aldrig ha en fikarast utan att någon skulle säga ”ojojoj nu måste jag bränna de här kalorierna” vilket satte sina spår. Tyvärr.

    Det var som att det ingick i att träna, att man måste springa bort kalorierna. Att man behövde få ångest kring mat. Att det var en bra grej att tänka på det.

    Vilket, nu när jag kommit en lång bit från den ångesten, känns helt absurt. Varför i helvete ska jag aldrig få njuta av något? Varför ska jag känna ångest kring hur jag ser ut, oroa mig för att gå upp när jag äter en liten semla och ja, varför ska jag bry mig.

    Förr, när jag hade en komplicerad relation till mat, skadade såna där kommentarer mig djupt. Kanske aldrig syntes utåt, men jag tänkte alltid på vad jag åt.

    Räknade kalorier.

    Det har jag kommit långt från nu.

    Nu äter jag en semla, njuter av varenda tugga, och planerar att göra en till strax, när jag skrivit klart här.

    Numera, när jag kommit över det där med att alltid hetsa kring träning och mat, så äter jag och njuter.

    Det är länge sen jag kände ett behov av att bränna kalorier. Det är länge sen jag kände att jag måste fundera över vad jag stoppar i mig.

    Förr: åt jag bara något gott om jag visste att jag skulle träna sen och kunde kompensera.

    Nu tänker jag bara ”rakt ut i biceps” och reflekterar inte över vad jag stoppar i mig.

    Eller ja, för tändernas skull så tänker jag ju till, och för kroppens skull så äter jag bra mat för det mesta, men kära någon, livet är till för att njutas.

  • Blogg,  Företagarlivet,  Tankar

    Jag har tappat motivationen här

    Clara förr: planerade stora framtidsdrömmar.

    Clara nu: orkar inte ens tänka på nästa vecka.

    Clara förr: drömde om att åka utomlands.

    Clara nu: orkar inte ens tänka ut vad hon ska äta imorgon.

    Clara förr: festade flera dagar i rad och orkade ändå gå upp ur sängen dagen efter.

    Clara nu: tar timmar på sig för att bara komma upp ur sängen och äta lite frukost.

    Clara förr: drömde om att driva ett stort träningsföretag.

    Clara nu: orkar inte ens fullfölja planeringen jag har just nu.

    Jag är dock inte orolig.

    Vet att mitt gamla jag finns därinne. Att hon vill komma fram igen.

    Känner det på mig. Vet att jag är på gång. Skyndar långsamt och vet att det får ta sin tid det tar.

    En dag i taget kanske blir att orka en vecka i taget. Sen kanske jag orkar tänka på månader igen och snart orkar jag nog tänka längre än så. Igen.

  • Tankar

    Att börja träna efter att ha varit sjuk

    Nu kanske jag jinxar allt och säger att jag är frisk och blir sjuk igen imorgon, MEN jag tror jag är helt frisk nu. Snorar inte, hostar inte, har inte huvudvärk.

    Är bara jättetrött och blir andfådd av minsta lilla fortfarande.

    Så…. hur gör man för att börja träna igen och komma igång med allt när man vart sjuk? Antingen bara en liten förkylning eller om ni också vart sjuk lääänge.

    För det första så är det bra att prova att ta någon dags extra vila om du har tid och möjlighet för det, för hur drygt är det inte att komma igång med träningen igen och så blir man sjuk DIREKT för att kroppen inte helt är med på banan, trots att det kändes så.

    Så först någon dag mer i soffan.

    Och sen börja med korta promenader. 10-15 minuter, och se hur det känns efteråt när du kommer hem.

    Ta en långsam cykelrunda på 30 min och känn efter om flåset känns behagligt eller skitjobbigt.

    Kanske kan du göra ett yogapass hemma, eller testa om du orkar dammsuga lite. Åtminstone är det så för mig, att om jag orkar städa lägenheten (och framförallt vill göra det för att man är så rastlös,) så är man frisk).

    Vad ska man köra för pass sen då?

    Det beror såklart på vad man brukar göra i vanliga fall, men jag hade valt ett pass som är lite lugnare och kanske inte riktigt involverar helkroppsövningar.

    Om man gymmar hade jag valt lite tricepspressar och bicepscurls, lite tåhävningar kanske, någon enklare rodd för ryggen och lite lugn cykling kanske.

    Hade jag tränat hemma hade jag kört lite lugna minibandsövningar och försökt hålla pulsen nere, kanske tränat lite balans, och mest tagit det lugnt.

    Ska man köra någon typ av kondition hade jag verkligen tagit det lugnt, testat med kanske lite lugna intervaller, där man varvar lugn jogging med att gå och gjort det max 30 minuter.

    Orkar man och känns det bra, ja, då ökar man först nästa dag.

    Känns det inte bra, ja, då backar man och vilar dagen efter.

    En dag i taget. Lite lugnt och långsamt kommer man tillbaka.

    För vem orkar bli sjuk ännu en gång? Inte jag åtminstone.

  • Tankar

    När jag slutade väga mig så blev jag trygg i mig själv

    När jag slutade titta på siffran på vågen, började jag uppskatta min kropp.

    När jag slutade klämma på magfettet, började jag uppskatta mat igen.

    När jag slutade jämföra mig med andras kroppar, så började jag känna att min kropp duger också.

    När jag slutade använda en calipertång för att mäta fettprocent (ja, vi hade såna på universitetet som vi hade tillgång till, skitdumt för min hjärna), så kunde jag släppa taget om mina negativa tankar.

    När jag började träna tung styrketräning och började bry mig om vikterna på skivstången, kunde jag släppa taget om min egen vikt.

    När jag började bry mig om vikterna på skivstången, kunde jag för första gången känna att mitt utseende inte spelar någon större roll.

    Vill inte säga att jag haft en allvarlig ätstörning, men jag har, som många andra i min ålder gör eller gjort, ätit alldeles för lite och har alltid försökt gå ner i vikt, oavsett om man egentligen behöver eller vill gå ner i vikt.

    Jag vill inte säga hur mycket jag väger här, eller liksom prata om det, för jag vet att det kan vara triggande, och jag har lovat att det här är en safe spot, och helt ärligt, det spelar ju ingen roll?

    Den viktigaste vikten är vad du har på skivstången, inte vad som står på vågen.

    Sluta mesa, börja lyft ordentligt, lägg av med dina 3-kg-vikter och börja träna med vikter som ger resultat på riktigt.

    Lovar att du kan börja må bra i din egna kropp då med.


    Vill du ha mer såna här inlägg? Signa upp dig på mitt nyhetsbrev

    Hej! För att få mail från mig behöver du godkänna här nedan:

    You can unsubscribe at any time by clicking the link in the footer of our emails. For information about our privacy practices, please visit our website.

    We use Mailchimp as our marketing platform. By clicking below to subscribe, you acknowledge that your information will be transferred to Mailchimp for processing. Learn more about Mailchimp’s privacy practices here.

  • Tankar,  Träning

    Målet: så allroundtränad som möjligt

    Hejhej! Vill först och främst säga att jag inte är så här brun just nu. Det är från Egyptentiden, men kände att det var dags för en sån igen.

    För det andra så ja, nu tänkte jag prata lite om mina träningsmål just nu och ja, detta är ju ingen nyhet för många av er, men får ändå frågan ofta och mitt allra största träningsmål just nu är att bli så allroundtränad som möjligt.

    Att klara av så mycket som möjligt och så varierat som möjligt, ja, det är målet.

    Och det som jag tränar för just nu är att klara av:

    • Marklyft 150kg och knäböj 100kg (någon gång runt jul är väl tanken haha)
    • Klara av att göra chins igen
    • Träna upp min rörlighet genom yoga
    • Löpträna inför ett eventuellt maraton i vår (om nu det blir något lopp då?)

    Min tanke är att köpa mig ett par skridskor när hockeysäsongen börjar och lära mig åka igen, men det är också en tanke jag haft i x antal år så vi får se hur det går på den fronten.

    Sen… ja, jag vill bli större och starkare. Bygga mer muskler, växa, kanske gå upp en storlek eller två.

    Men det behöver inte gå så snabbt. Vill ta det i min takt. En sak i taget.

%d bloggare gillar detta: