Hemmajobbsdagar

Dagarna går in i varandra. Dagar där det inte händer något nytt.

Dagar där man går upp och äter frukost, går en runda med hunden, jobbar och sen läser en bok på kvällen.

Dagar där man inte vet om det är måndag eller torsdag.

Dagar man inte har en susning om det ens är förmiddag eller eftermiddag.

Dagar som alla går in i varandra.

Om jag längtar efter andra rutiner än vad jag har nu? Absolut.

Längtar efter att få göra annat om dagarna. Träffa folk utan att behöva hålla avstånd.

Prata med främmande människor utan att behöva gå iväg direkt för man är rädd för att bli smittad eller smitta.

Längtar efter att resa, längtar efter att träna på andra ställen än hemma.

Vissa dagar känner jag att mitt coronagnäll är bortskämt. Att jag borde vara tacksam över vad jag har, och det är jag. Enormt tacksam.

Men också väldigt less på det här. Less på att leva i en situation som inte är bra för någon. Inte för världen.

Eventuellt för Maxie dock. Han mår ju bra av att bara vara hemma med mig hela tiden.

Back to routines

Nu börjar det bli dags för mig att starta igång våren på riktigt och komma igång med rutiner och planering och struktur i vardagen igen.

Idag ska jag göra klart projektarbetet i kursen jag läser, nästa vecka börjar tentaplugg (tenta på lördagen) och sen är det full fart i bolaget.

Längtar just nu så efter att kursen ska ta slut, vill bara att det ska vara över.

Vill ha fokus på en sak. Inte tänka på 100 olika saker. Hålla koll på en sak.

Har ni börjat jobba än? Kommit igång på riktigt?

Igår bakade jag frallor, för att fylla frysen, men vet inte, känns som om de kommer försvinna innan jag ens hunnit lägga in dem! 😉

Mina två fokus för året är ju online-pt och sen mitt medlemskapsprogram, så ser verkligen fram emot att bygga upp det framöver.

Tack och hejdå 2020

ÄNTLIGEN dags att börja säga hejdå på riktigt till det här året.

I vanlig ordning tänkte jag sammanfatta hur året varit, men det blir nog inte ett lika glatt hejdå som 2019s inlägg var.

Mitt ord för 2020 var framåt, och jag vet inte hur mycket framåt jag kom, utan det kändes som om jag bara välte bakåt hela tiden.

Här skrev jag om hur jag ville ha mitt år, här skrev jag om att jag trodde att året skulle bli ett bra år (hahahahha) och min bucketlist för 2020 såklart.

Det gick ju… sådär.

När jag läser allt jag skrev då, i början av året så känner jag ju igen den där peppen och glädjen jag hade inför det nya året, men nu, i efterhand, så känner jag ju bara nej, nej och nej.

DOCK, det är ju inte mitt fel att världen sattes på paus. Det är ju inte mitt fel att året gick som det gick, så jag känner inte stress eller oro över att jag ”misslyckats”, utan jag gjorde ju bara det bästa av alla hinder jag mött.

JANUARI

I januari satte jag som mål att jag skulle besöka alla hockeyarenor i SHL innan året tog slut, främst på hösten. Hann med Örebros och Växjös, sen blev det inget mer innan coronan. Skulle åkt till både Karlstad och Stockholm i januari, men det passade aldrig med jobbet och sådär.

FEBRUARI

Här kom årets första sjukskrivning, blev soffliggande pga sprang sönder mitt knä. 🙂 Kunde inte jobba, kunde inte gå på hockey, kunde inte träna speciellt mycket.

MARS

Gymmade ändå en del här, men mådde inte jättebra psykiskt. Tung månad. Har för mig att coronastressen kom här mitt i mars va? Eller var det april?

APRIL och MAJ

I april och maj tränade jag mycket hemma, och mycket ute. Dock hade jag årets andra sjukskrivning och låg hemma ett par veckor.

Gullhunden Vinter kom och bodde hos mig en månad, var jourhem åt honom och fick hjälp upp på benen igen.

Under maj hade jag en hel del gruppträningar ute, vilket var himla roligt!

JUNI

Sommaren kom och jag mådde bättre igen. Fyllde 26 och firade med vänner och familj.

JULI

Årets tredje sjukskrivning. Började bli less på det och ”lovade” mig själva att rycka upp mig efter tre veckor i soffan.

AUGUSTI

Mådde bra under augusti och kände att livet var på gång. Träffade vänner, dejtade lite, och tränade massor. Kände att nu, nu händer det. Nu går det framåt.

SEPTEMBER, OKTOBER och NOVEMBER

Sjukskriven igen, denna gång med någon influensavariant. Har inte haft bekräftad corona, men har haft många coronasymptom, samt haft läkare som säger att det är corona, bara att det inte visar sig på några tester.

Så hösten… sög.

DECEMBER

Sen kom Maxie, min gullevovve, in i mitt liv och vände upp och ner på allt. En mager, trött men glad hund som verkligen kämpade för att leva fick upp mig på fötter igen, och nu känner jag äntligen att jag är sugen på att leva själv igen.

Trots allt pissigt som hänt under året så är jag dock ändå rätt stolt över mig själv och nöjd. Trots att jag känt att jag vart på botten måendemässigt och känt att jag inte riktigt kommer upp därifrån, så har det liksom ordnat sig.

Har fått företaget att gå från att vara en liten sidoinkomst till att vara min huvudsakliga inkomstkälla.

Det är sjukt att tänka på det, men är så jäkla stolt över mig själv, för trots att jag typ suttit hemma i soffan varenda dag detta jävla år, så har jag gått från att behöva jobba extra till att klara mig själv.

Ser verkligen fram emot att bygga vidare på företaget 2021 och fortsätta bygga upp det hela.

Clara Färdiga Gå är nu 5 år gammalt och det har varit med mig så länge, men det är först nu jag verkligen kan göra något av det.

Clara Färdiga Gå fyller 5 år

Det var hösten 2015, ett år in på Tränarprogrammet, och jag, rastlös som jag var, kände att nej, nu orkar jag inte vänta på att starta bolag, NU behöver något hända.

Jag hade överlevt den jobba anatomitentan (visserligen på tredje försöket) och efter det kunde ju knappast TP vara speciellt ansträngande tänkte jag.

In ramlade jag på Drivhusets kontor som då låg i Långhuset, vilket egentligen inte var meningen. Jag hade bara tagit en paus i plugget och gått och köpt kaffe, men så såg jag att dörren var öppen och Josephine satt där och såg pratsugen ut, så jag gick in och så började vi diskutera ett eventuellt företag.

Någon större plan hade jag egentligen inte, utan jag ville testa och se vad det skulle bli av alltihopa.

Först, när jag började plugga, tänkte jag att jag skulle forska inom träning (HAHA) men jag gav upp den i samma stund som vi hade vår första statistikkurs, och istället kände jag att företagande vore något för mig, speciellt eftersom detta är mitt tredje företag (beroende på hur man räknar visserligen).

Älskade bästa Nerike Knockouts som jag var tränare för under tiden jag pluggade. Här tillsammans med Karlstads lag och Linköpings lag (tror jag) efter att vi haft en träningsmatch efter ett träningsläger i Örebro.

Vad jag gjorde i företaget i början? Ja, säg det.

Jag hade lite gruppträningar, jag hade lite pt-kunder och lite kostrådgivning och jag fakturerade företag som ville anlita mig som influencer, och så gjorde jag massor med olika små projekt vid sidan om mina studier.

Bland annat hade jag och Rebecka en träningsjulkalender på min youtube och alltså, haha, det är så himla roligt att gå tillbaka längst bak på min kanal och se alla de fantastiska klippen vi gjorde då.

Som vi skrattade, som vi svettades och som vi åt pepparkakor.

2016 anordnades BBCon, som var en konferens dåvarande Better Bloggers och nu Influencers of Sweden anordnade och då fick jag lära känna bland annat världens bästa Clara, som driver Bossbloggen. En av mina absolut bästa företagsvänner det där.

Och sen har jag gått alla möjliga små utbildningar vid sidan om Tränarprogrammet, bland annat som anställd för Actic gick jag en hel del gruppträningar, och sen gick vi Tyngdlyftning steg 1 genom TP, någon massageutbildning och ja, lite allt möjligt. Kost har jag läst och träningslära och ja, allt möjligt. Så mycket små utbildningar man kan hitta på egentligen. Kul det där.

Billy Granberg

Juste, Tränarpodden jag drev under studietiden har jag glömt helt!! Haha

Jag startade en podd där jag intervjuade tränare, vilket verkligen var riktigt roligt. Det var så kul att få prata med andra om träning och ja, men få prata med vissa som bara gjorde det för att det var en kul grej och vissa som levde på att jobba som tränare. Tränarpodden finns att lyssna på fortfarande, finns där poddar finns.

Sommaren 2017 tog jag examen, och lämnade universitetslivet. Avslutade också mitt och Jessicas fina integrationsprojekt Fotboll För Alla Tjejer, där vi en gång i veckan spelade fotboll med nyanlända ensamkommande tjejer och bara umgicks. Vi försökte väl lära ut lite svenska men jag vet inte om de lärde sig så mycket, de skrattade mest åt oss.

Slutade även som tränare här för ÖRD och började träna hårt inför att göra min GMU under vintern 2017.

Gjorde 3 månaders GMU och hoppade sen av det där av många anledningar, men allra främst för min stackars axel inte mådde så bra av all belastning.

Hem kom jag istället och började jobba halvtid på en skola och halvtid med företaget och det var egentligen här jag började satsa mer, även om jag var rätt slut i huvudet och kanske bara borde tagit det lugnt (såhär i efterhand kan man ju tycka det).

Jag hade alla möjliga olika sorters gruppträningar, löpgrupper och ja, allt möjligt, och började ha mer och mer PT, både online och irl-kunder. Började mer och mer inse vad jag faktiskt vill jobba med (pt-online).

Sen var jag på en gruppträningsutbildning på Playitas med Apollo inför jobbet i Egypten och LEVDE LIVET.

Kanske en av de bästa resorna i mitt liv? Skulle tro det åtminstone.

Här, varmaste dagen på två veckor, hade vi vattengympautbildning/ examination vilket innebar att vi hade den jobbigaste typen av träning just den dagen. Vi hade riktigt kul men tror egentligen ingen mådde speciellt bra utan alla ville bara sitta i skuggan haha.

Efter den utbildningen (och efter Egypten) så insåg jag mer och mer att event är ju den form av gruppträning jag trivs allra mest med. Här är från en av mina yogafrukostar jag haft, ett fantastiskt mysigt koncept med yoga och sen hotellfrukost. Detta var från nyåret 2018, kanske ett av mina bästa företagsminnen faktiskt.

Efter corona får jag börja med detta igen känner jag.

Sen kom mitt stora äventyr; mina fyra månader i Egypten. Jag jobbade som gruppträningsinstruktör/ reseledare för Apollo på Aqua Vista, och andades och levde träning. Skitjobbigt och sådär, men SÅ HIMLA ROLIGT.

Elin, bilden under här, var dock inte helt med på vad jag ville ha för bild här med pyramiden i Giza, men vi var väldigt trötta så ni får bara ta det. 😉

Såhär såg många av våra dagar ut, eller ja, lunchraster. Gymmet var det kallaste stället på hela anläggningen så när det var siesta och allt var stängt så brukade vi träna/stretcha inne på gymmet. Eller ja, inte alltid, men ibland tränade vi. Ibland hängde vi mest.

Sen tog jag en svängom till Grekland också, inte att glömma det, med Apollo som arbetsgivare också. Två veckors betald ”semester” var väldigt skönt. Till skillnad mot Aqua Vista som är en träningsanläggning så var det hotellet jag jobbade då på inget träningshotell, så oftast fick jag tjata mig till deltagare på passen. Jag hade fyra pass per dag schemalagt, men i slutet av dagen kanske jag hade haft två av dem, eller eventuellt bara morgonyogan.

Vilket jag egentligen inte klagar på, fick ju sola och sånt själv hela dagarna. Levde livet.

Sen efter sista resan där till Grekland har det mest varit jobbande i Sverige, med gruppträningar och med PT-online, och så klart jobb på andra ställen. Här är det fantastiska seniorgäng jag brukade ha aqua och dans för på Actic, där jag jobbade en hel del under mina fyra år som anställd.

Sen kom Corona och från att ha jobbat med företaget vid sidan om och kanske inte så seriöst (för som ni ser så har jag fyllt tiden med massor med andra saker) så blev det helt plötsligt kris och jag behövde växla upp företagandet.

På några månader så hade jag gått från 2 online-pt-kunder till att faktiskt kunna leva på det, och räkna det som halvtidsjobb. Och under hösten nu har jag växlat upp ännu mer och räknar med att kunna jobba heltid med bolaget nu efter att jag är klar med den programmeringskurs jag läst på halvfart under hösten.

Hela året har inneburit en stor omställning, inte bara för mig, utan för alla såklart, men framförallt så har det varit en stor stor stoooor bromsning.

Från att alltid kört på 150% till att helt plötsligt ha massor med tid över.

Från att kört mig långsamt in i väggen och inte riktigt tillåtit mig att återhämta mig till att faktiskt ha tid och utrymme för alla tankar, all ångest och allt ni vet. Allt psykisk ohälsa innebär.

Från att vara stressad av för mycket ledig tid, för mycket ensamhet och för mycket lugn och ro, till att.. ja, trivas ensam. Jag, extroverta jag, trivs inte ensam egentligen, men detta året har varit bra för min hjärna. Det har varit en bra broms och för första gången på år behöver jag inte längre känna en sån himla stor press och stress.

Har slutat vara orolig över mitt egna liv.

Är dock orolig för världen och klimatkris och corona och allt annat sånt, men det är så stort och överväldigande så det är enbart jobbigt att tänka på.

Under nästa företagsår hoppas jag kunna fortsätta bygga upp mitt lelle bolag. Vill gå från att överleva till att leva gött och ha det bra.

Har en lista på utbildningar jag skulle vilja gå, som alla kostar en bra slant, så målet är att ha råd med alla tre (det är tre framförallt då alltså) och ja, vill bara känna att jag har det bra ni vet.

Är enormt stolt över att jag har haft mitt f-skattebevis registrerat i fem år (12e december visserligen men) och att jag ändå klarar av att bygga upp min dröm med allt det innebär.

Tack alla fina vänner och läsare och alla ni för att ni stöttat mig under de här åren!! Hoppas verkligen ni fortsätter stötta mig under kommande år!

Jag har tappat motivationen här

Clara förr: planerade stora framtidsdrömmar.

Clara nu: orkar inte ens tänka på nästa vecka.

Clara förr: drömde om att åka utomlands.

Clara nu: orkar inte ens tänka ut vad hon ska äta imorgon.

Clara förr: festade flera dagar i rad och orkade ändå gå upp ur sängen dagen efter.

Clara nu: tar timmar på sig för att bara komma upp ur sängen och äta lite frukost.

Clara förr: drömde om att driva ett stort träningsföretag.

Clara nu: orkar inte ens fullfölja planeringen jag har just nu.

Jag är dock inte orolig.

Vet att mitt gamla jag finns därinne. Att hon vill komma fram igen.

Känner det på mig. Vet att jag är på gång. Skyndar långsamt och vet att det får ta sin tid det tar.

En dag i taget kanske blir att orka en vecka i taget. Sen kanske jag orkar tänka på månader igen och snart orkar jag nog tänka längre än så. Igen.

Veckans planer – ta mig till havet

joy of missing out

Hej på er! Hur är läget? Här är jag i princip frisk, men tänkte att jag ska vara hemma idag, tisdag och onsdag för säkerhetskull. Fick igår svar att jag inte har Corona, vilket är så skönt, men kände mig sliten igår ändå, så ska bara bli helt frisk från förkylningen jag har…

Måndag: idag blir det PT-jobb, uppföljningar och avslut av en PT-kund och uppstart av en annan som haft paus ett tag. Ikväll tänkte jag streama lite sims (vet inte om jag sagt att jag börjat streama sims? Ni som håller koll på min twitter vet ju, men ni andra får hålla koll på min twitch-kanal) så det blir kul! Tänkte försöka streama en gång i veckan framöver, får se hur det går men vore såååå kul!

Tisdag och onsdag: pluggdagar, ska försöka plugga på riktigt bra då har jag tänkt… Vi får se hur det går dock 😉

Torsdag: På torsdag så tänkte jag försöka bege mig ut i skogen, om jag nu mår braaaa då. Som jag längtar ut. Förmiddagen blir jobb dock och gruppträning eventuellt på eftermiddagen och sen uuuuuut i skooooogen. Om det regnar på torsdag kommer jag ju gå av haha.

Helgen: kommer antingen innebära träning, lite jobb och skogen, havet och Blekinge, eller fortsatt sjukstuga. Vi får se helt enkelt! Söndag innebär åtminstone pt-uppföljningar.

Träningsmässigt: för det första har jag tänkt göra en hel del rörlighetsträning här hemma. Vill bli rörligare och eftersom jag inte orkar så mycket annat mer än lite lätt rörlighet så får jag ju helt enkelt ta det jag kan 😉

Om jag mår bättre i slutet av veckan så kommer det bli lugn träning för att komma tillbaka igen, och förhoppningsvis gymma i helgen eller nästa vecka. Vi får se hur det går men håller alla tummar och tår.

Har ju gjort misstaget alldeles för många gånger med att köra igång med träningen lite för snabbt, lite för hårt. Ain’t happening this time.

%d bloggare gillar detta: