claratoll

Från att ha jobbat typ 150% på hotellet jag jobbade på och kanske 10% företag, till att bli halvt arbetslös när corona kom (hotellet stängde) och ändå lyckas växla upp till 30% i företaget, men inte riktigt överleva ändå, till att gå med minus varje månad (även om jag hade inkomst i företaget då)…

…till att ha flyttat hem till landet ett år senare, till mina föräldrar och ha fått jobb i närheten. Har en 70% anställning, så jobbar morgonpasset och kommer hem och jobbar med företaget på eftermiddagen.

Från att ha bott i stadsmiljö, med Maxie, en ganska lättstressad hund, till att bo på landet, och bo precis vid skogen, vid vår skog.

Om två månader flyttar jag också in i min nya lägenhet, så kommer inte bo hos mina föräldrar så länge, vilket är skönt haha. Lägenheten kommer vara i en liten ort i närheten av mina föräldrar och ungefär vägg i vägg med mitt jobb, så det kommer på det hela bli väldigt bra tror jag.

Kommer högst troligt behöva ta steget att bli så vuxen så jag köper en bil snart med, men tills dess så har jag det rätt bra här på landet.

Mitt ute i ingenstans. Mitt i skogen. Mitt i friheten.

Älskar det här. Älskar att ha det här utanför dörren, älskar att kunna bara vara ensam i skogen med Maxie och slippa fundera över andra människor.

Vågar dock inte släppa Maxie helt, kan ju komma rådjur, vildsvin, harar eller annat sånt där som finns i skogarna här, och inkallningen… njaaaa den har vi ju att jobba på. 😉

Allra bäst är dock att jag inte är ensam längre. Har någon att prata med. Någon att äta frukost med. Någon att få hjälp av eller bara någon som är här.

Älskar det.

Nu börjar jag bli redo.

Redo att göra förändringen jag kanske inte egentligen ville göra.

Men känner hela tiden mer och mer hur rätt det blir. Och hur dumt det är att haka upp sig på att man måste göra en sak bara för man tidigare inte tänkt att man ska göra en helt annan sak.

För nu är inte världen som den är förr.

Och jag tror det kommer ta lång tid innan världen har läkt. Innan vi har det som vanligt igen.

Eller ja, jag tror inte världen helt kommer gå tillbaka till vad den har varit.

Men nu känner jag mig redo.

Nu vill jag flytta söderut. Flytta hem.

Om mindre än en vecka går flytten och jag har aldrig känt mig så redo för något som att flytta.

Är trött på ensamheten. På att gå och vänta på att saker ska hända.

Ser fram emot att vara hemma hos mina föräldrar, ser fram emot att bo i skogen. Ser fram emot att jobba på mitt nya jobb, lära känna nya vänner och bo närmare gamla vänner.

Ser fram emot att slippa vara ensam.

Ser fram emot att bo nära min it-tekniker (pappa) och kunna få hjälp live istället för att behöva skärmdela och krångla och sånt.

Ser fram emot att bo hemma hos mammas alla plantor och få färska grönsaker (när de är klara då) till varenda måltid framöver.

Ser fram emot att kunna släppa Maxie direkt när man går ut ur huset, bara släppa honom ut på åkern som en ko som kommer ut på grönbete.

Ser fram emot att slippa leva ensam ett tag, ha sällskap, och slippa den här ensamheten som coronan fört in i mitt liv.

Nu längtar jag enormt. Är så redo.

Tror jag ska börja tracka mitt mående framöver, åtminstone när jag är sjuk, för känns som jag alltid alltid alltid blir förkyld i mars/april-skiftet och det liksom känns som om det bara är en sak jag får stå ut med när vädret och temperaturen förändras? Och pollensäsongen sätter fart?

Inte vet jag, har åtminstone ett covid-test bokat.

Åtminstone kan jag stå på huvudet hyfsat stabilt igen. Känns hyfsat lätt. Är lite stel på vissa ställen men men.

Försöker hitta min träningsmotivation nu när jag inte gymmar, men det är svårt.

Kämpar hela tiden. Skiter oftast i det.

Och nu har jag blivit sjuk igen.

Tänker snart, när jag flyttat hem, skaffa gymkort och börja så smått igen. Träna när det oftast är folktomt.

Om jag nu inte råkar ha corona och blir sjuk länge, men tror inte det faktiskt.

Jaja, nu ska jag hämta glass och se Robinson. Hej.

Idag saknar jag att resa.

Att upptäcka.

Att se andra kulturer, lära känna andra människor och få ta del av andras vardag och hur andra tänker i andra delar av världen.

Idag saknar jag att vandra upp och ner längs med de branta bergen på Playitas och simma i havet efter alla jobbiga träningspass.

Idag saknar jag att ta en eftermiddagskaffe i ett soligt Cluny i Frankrike med min lillasyster och prata strunt om alla högt för det ändå inte är någon som (förhoppningsvis) förstår.

Idag saknar jag att bada i varma (!) röda havet och bara MÅ BRA.

Få vara i solen. Bli brun.

Äta god mat. Bo på hotell.

Älskar verkligen att resa. Saknar det så mycket.

Längtar till och med efter kalla vårdagar i Stockholm med vänner från andra sidan jorden (hon på bilden är från Argentina) och få dricka alldeles för dyr varm choklad på ett kafé i Gamla Stan.

Ni ser ju. Fan vilket drömmigt liv. Längtar efter detta igen.