Tack och hejdå 2020

ÄNTLIGEN dags att börja säga hejdå på riktigt till det här året.

I vanlig ordning tänkte jag sammanfatta hur året varit, men det blir nog inte ett lika glatt hejdå som 2019s inlägg var.

Mitt ord för 2020 var framåt, och jag vet inte hur mycket framåt jag kom, utan det kändes som om jag bara välte bakåt hela tiden.

Här skrev jag om hur jag ville ha mitt år, här skrev jag om att jag trodde att året skulle bli ett bra år (hahahahha) och min bucketlist för 2020 såklart.

Det gick ju… sådär.

När jag läser allt jag skrev då, i början av året så känner jag ju igen den där peppen och glädjen jag hade inför det nya året, men nu, i efterhand, så känner jag ju bara nej, nej och nej.

DOCK, det är ju inte mitt fel att världen sattes på paus. Det är ju inte mitt fel att året gick som det gick, så jag känner inte stress eller oro över att jag ”misslyckats”, utan jag gjorde ju bara det bästa av alla hinder jag mött.

JANUARI

I januari satte jag som mål att jag skulle besöka alla hockeyarenor i SHL innan året tog slut, främst på hösten. Hann med Örebros och Växjös, sen blev det inget mer innan coronan. Skulle åkt till både Karlstad och Stockholm i januari, men det passade aldrig med jobbet och sådär.

FEBRUARI

Här kom årets första sjukskrivning, blev soffliggande pga sprang sönder mitt knä. 🙂 Kunde inte jobba, kunde inte gå på hockey, kunde inte träna speciellt mycket.

MARS

Gymmade ändå en del här, men mådde inte jättebra psykiskt. Tung månad. Har för mig att coronastressen kom här mitt i mars va? Eller var det april?

APRIL och MAJ

I april och maj tränade jag mycket hemma, och mycket ute. Dock hade jag årets andra sjukskrivning och låg hemma ett par veckor.

Gullhunden Vinter kom och bodde hos mig en månad, var jourhem åt honom och fick hjälp upp på benen igen.

Under maj hade jag en hel del gruppträningar ute, vilket var himla roligt!

JUNI

Sommaren kom och jag mådde bättre igen. Fyllde 26 och firade med vänner och familj.

JULI

Årets tredje sjukskrivning. Började bli less på det och ”lovade” mig själva att rycka upp mig efter tre veckor i soffan.

AUGUSTI

Mådde bra under augusti och kände att livet var på gång. Träffade vänner, dejtade lite, och tränade massor. Kände att nu, nu händer det. Nu går det framåt.

SEPTEMBER, OKTOBER och NOVEMBER

Sjukskriven igen, denna gång med någon influensavariant. Har inte haft bekräftad corona, men har haft många coronasymptom, samt haft läkare som säger att det är corona, bara att det inte visar sig på några tester.

Så hösten… sög.

DECEMBER

Sen kom Maxie, min gullevovve, in i mitt liv och vände upp och ner på allt. En mager, trött men glad hund som verkligen kämpade för att leva fick upp mig på fötter igen, och nu känner jag äntligen att jag är sugen på att leva själv igen.

Trots allt pissigt som hänt under året så är jag dock ändå rätt stolt över mig själv och nöjd. Trots att jag känt att jag vart på botten måendemässigt och känt att jag inte riktigt kommer upp därifrån, så har det liksom ordnat sig.

Har fått företaget att gå från att vara en liten sidoinkomst till att vara min huvudsakliga inkomstkälla.

Det är sjukt att tänka på det, men är så jäkla stolt över mig själv, för trots att jag typ suttit hemma i soffan varenda dag detta jävla år, så har jag gått från att behöva jobba extra till att klara mig själv.

Ser verkligen fram emot att bygga vidare på företaget 2021 och fortsätta bygga upp det hela.

Clara Färdiga Gå är nu 5 år gammalt och det har varit med mig så länge, men det är först nu jag verkligen kan göra något av det.