Senaste dagarna har jag hängt lite på kommersiella gym, ni vet såna där kedjegym, som Actic till exempel.
Gymkedjor, där alla möjliga människor tränar och där alla möjliga människor blir proffs.
Senaste dagarna har jag hört många olika saker som man ska räkna på, som att man ska skriva ner hur varenda repetition och set kändes, hur varenda vikt kändes, och på vilken RPE-skala, vilken hastighet bicepscurlsen gjordes i (hahaha JA jag vet) och många andra saker.
När jag hörde allt vad de snackade om, de där fyra olika kompisgängen, så blev jag både trött och fundersam.
Varför ska motionärer träna som elitidrottare?
Det finns ingen vits i att mäta hastighet i bicepscurls, skriva ner varenda repetitions-RPE, och allt annat sånt, om man inte är elitidrottare, vilket de här personerna uppenbarligen inte var.
Det finns ingen vits i att vara så extremt noggrann och försöka maximera varenda set, om du inte måste, för att du lever på din träning.
Fine, det kan vara kul att se hur samma reps-antal på xx kilo känns dag 1 och dag 24 i en programmering, exempelvis knäböj, men för det ska man inte göra det här i varenda övning, varenda repetition.
Bild från när vi på Tränarprogrammet gjorde fystester, löptester, precis såna som man brukar göra med elitidrottare, när tiondelar, hundradelar och även tusendelar spelar roll.
Nej, du måste inte räkna på allt.
Jag tycker det kan vara roligt att räkna repetitioner på en vikt, och att se hur passet gick överlag. Man kan ha en skala från 1-10, där 1 var supertungt och 10 var jättelätt, och så kan man värdera sitt pass däremellan. Första gången man gör passet kanske det är en 1a, andra gången en 3a, och tredje gången en 5a.
Men hastighet i bicepscurls.
Tur att de inte såg mig halvt börja gråta av skratt när de sa det, fick anstränga mig enormt för att inte skratta alltför högt.
Jaja.