Stort problem i träningsvärlden: träningshetsen.
Varför det är ett stort problem: Vissa tar åt sig alldeles för mycket och vissa lyssnar inte alls, och båda grupperna blir kränkta.
Grupp 1. Läser om allt, försöker ta till sig allt, optimerar alla sina träningssätt och sin mat och ALLT, även om de bara är ”vanliga motionärer”, alltså inte några elitidrottare.
Grupp 2. Läser inget, tar inte till sig några råd, äter exakt vad de vill och blir kränkt när de läser rubriker som säger att de borde träna mer.
Och så generaliserar jag ganska mycket här nu. Såklart. Men vi har ett problem. Grupp 1 behöver chilla ner lite, behöver inte lyssna på allt, för de tränar redan, de borde ba fortsätta som de gör och köra på och leva lajf. Grupp 2 behöver ta till sig mer, försöka pussla mer, äta bättre och TA TILL SIG AV ALLT JAG BLOGGAR OM.
Tjena.
Det finns två grupper.
Grupp 1 blir orolig så fort en säger att svenskar tränar för lite, rör sig för lite, blir fetare och så vidare. Funderar på hur hen ska kunna röra sig mer när hen redan cyklar till och från jobb, tränar på lunch och efter jobb och sen är ute och leker med sina barn.
Grupp 2 blir istället kränkt när de hör att svenskar tränar för lite, att det är en hälsorisk. Vilka är staten att säga att livet är i fara? Vilka är alla hälsobloggare som bara ger grupp2personerna mer och mer ångest?
Hur får en grupp 1 att LUGNA NER SIG, att tänka att det de tränar är good enough? Hur får en grupp 2 att öka farten? Att börja ta hand om sig själv? Att börja röra på sig?
Det är svårt att försöka nå båda grupperna samtidigt, eller hur?
Det handlar om att försöka få grupp 1 att inse att de gör tillräckligt, samtidigt som en försöker få grupp 2 att förstå att de MÅSTE röra på sig. Samtidigt som det inte ska vara en prestation ska det vara det. Samtidigt som det inte ska vara en HÄLSOHETS måste det vara det.
Samtidigt som det handlar om att folk ska må bra så måste det handla om liv och död. Tyvärr. Och vart lägger ni er? Vart ska jag lägga mig? Nivån på den här bloggen?
Jag försöker nå grupp 2 oftast. I företaget försöker jag nå dem som vägrar träna. Kanske inte vägrar, men de som inte gillar hälsohetsen. De som är lite utanför träningsvärlden. De som måste få släppas in i ytterkanten av grupp 1.
För grupp 1 tar någon annan hand om. Hoppas jag. Tyvärr ramlar de ofta in här, för grupp1arna gillar att googla på träning. Hur gör en si och hur gör en så.
Vissa tänker för mycket och vissa ignorerar helt.
Jag tycker faktiskt att detta är ett alldeles för stort folkhälsoproblem. Att folk som redan är helt inbitna försöker bli ännu bättre, försöker veta allt, försöker träna som elitidrottare. Och att folk som inte kan något undviker det så mycket som möjligt.
Träningsbranschen jobbar tyvärr mycket emot att få grupp 1 att bli ännu mer inbitna, vilket gör att grupp 2 exkluderas mer. Tyvärr.
Mitt mål är att få grupp 2 att inkluderas. Att känna att de får hitta sin träningsplats.
Men det är svårt. Svårt att få grupp 1 att tänka mindre och att få grupp 2 att tänka mer. Eller vad tänker ni?
Klok-Klara! Du skriver så smart! Jag tycker verkligen samhället är fokuserat på ettorna, medan tvåorna hamnar i skam-skuggan (och kanske helst stannar där…) Upplever att det både är hets att träna till Vasaloppet och dricka gröna juicer vareviga dag, samtidigt som fredagsmys är heligt och allt ”unnande” när vi är värda. Komplext bild vi har av våra liv, kroppar och hälsa minst sagt…
Ja, men verkligen. Och det är så synd 🙁