Jag tränar inte för att du ska tycka att jag ser bra ut

Ja, så… Genom åren (inte för att jag är speciellt gammal) så har människor till höger och vänster alltid kommenterat mitt utseende.

För någon såg jag stor ut, för någon såg jag liten ut, för någon såg jag ful ut och för någon såg jag sexig ut. Det har aldrig riktigt spelat någon roll vad, men människor har alltid kommenterat mitt utseende. 

Och sällan är det snälla kommentarer. Faktiskt.

Ibland är det som att folk är bittra, och tror att eftersom jag ser smal ut så kan de kommentera den hur som helst.

För vet ni? Jag vet redan att jag är smal (och snygg), för det har redan mängder sagt till mig i år. Din kommentar kommer inte ta mig framåt någonstans. Det är visserligen inte fel att höra att jag är snygg, men det är den första grejen jag vill komma åt. 

För vad är det egentligen att vara smal? Eller tjock? Eller att ha en kropp?

Det är okej om du vill vara smal, men jag vill inte. För mig klangar det fel, jag vill vara på ett helt annat sätt. 

På senaste året har min kropp förändrats ganska mycket, och jag har SJÄLV blivit himla nöjd med hur jag ser ut just nu, men människor anser fortfarande att de ska kommentera min kropp. 

Läs mer: Jag skiter i vad du väger faktiskt.

Frågan är varför folk anser att de får kommentera min kropp bara för att jag ser ut som normen.

Eller ja, normen och normen. Jag är större än normen, men min kropp faller ofta i det facket ändå.

Ofta pratas det om att människor inte ska kommentera överviktiga eller underviktiga, men vafan…. Vi mitt emellan då?

Jag mår inte jättebra när någon får för sig att högt yttra hur de definierar min kropp, vare sig de själva tänker att det är en komplimang eller vad de nu tänker att deras kommentar ska ge mig.

Det handlar oftast inte ens om vad människor säger, utan ATT de säger något. 

För min kropp har inneburit många jobbiga tankar för mig själv. Aldrig har jag bara kunnat tycka om min kropp som den är, utan alltid har det varit för andras skull.

Låt min kropp vara min egen.

Det kan vara okej att säga att jag ser stark ut, för stark för mig handlar inte bara om fysiskt stark, utan även psykiskt, så det är en riktigt bra komplimang. Det kan också vara okej att säga att jag ser smart ut, trevlig ut eller något som inte direkt är kopplad till min kropp. 

Det är tillräcklig kropp-hets i det här landet, så det räcker och blir över. Vi behöver inte spä på det med att kommentera varandras kroppar.

Jag vet att jag gör det också, såklart, men tänker mer och mer på det, för jag har märkt hur jag reagerar på andras ord om min kropp. 

Jag tränar för min egen skull. Jag tränar för att jag ska må bra i min kropp. För att jag ska vara stark. För att jag ska vara snabb. Uthållig. Explosiv. För att jag ska kunna prestera.

Inte för att du ska tycka att jag ser ut på ett visst sätt. 

Läs mer: Om att inte vilja se ut som andra.