Det här kanske riktar sig främst mot idrottare, men jag tänker att många av mina saker jag nämner här även kan passa in på folk som fastnat i samma banor och bara kör på.
Återhämtning för idrottare efter en lång träningsperiod
Ni i laget har precis avslutat en lång och jobbig träningsperiod. Det har varit mycket spel, många matcher och det är bara sport, sport och sport i huvudet. Nästan så du är manisk.
Du känner dig trött hela tiden, ingen lust till att träna även om du älskar sporten och lagkamraterna känns nästan irriterande.
Här kommer tiden där det är toppen att ta några veckors paus från sporten helt och hållet.
Det kan vara (även om det låter tråkigt) nödvändigt med ett par veckors paus från sporten, även om det är sporten som du älskar allra mest. Några veckors ledighet, där du försöker avskärma dig från sporten, inte spela några såna spel, inte kolla några matcher, ingenting.
Några veckor där du får testa andra saker, kanske ensam, kanske med laget.
- Kanske tar du några veckor där du simtränar tre gånger i veckan och tar en promenix varje söndagseftermiddag till det där utegymmet.
- Kanske tar du och laget och börjar med en annan idrott i bara några veckor. Kanske testar ni amerikansk fotboll, roller derby eller fotboll.
- Kanske börjar du och en vän med något helt annat en kort period? Typ som matlagningskurs? Programmeringskurs?
Eller så gör ni något helt annat.
Är det nu idrottaren blir ett sånt där matlagningsproffs som fixar sånt här till dig som tränare..? 😉
Det jag vill komma fram till är att det är bra att ta pauser och att låta hjärnan vila från sporten ett tag.
Bara ett par veckor räcker, men det behöver vara tillräckligt länge för att det ska bli en återhämtning för idrottare.
Ta bara inte de här veckorna till att sluta träna helt eller att ta till alkoholen, det är dumt. Däremot kan det vara bra att träna på andra sätt. Brukar idrottaren köra styrketräning en eller två gånger i veckan under säsong kanske det är bra att skippa den, åtminstone styrketräning i gymmet. Testa gruppträning, testa parträning (fast med lagkamraten så det blir sammanhållning) eller något annat som inte är i samma miljö.
Miljöombyten, bara för en stund, kan vara otroligt viktigt för idrottarens vilja och motivation till att fortsätta med träningen.
Eller vad tror ni?
Är det bra med pauser för idrottaren?