Blogg,  Clara Färdiga Gå

Mitt sista år

tränarprogrammet

Då var vi på sista refrängen. Sista versen. Sista året.

Tänk att jag har gått två av tre år på Tränarprogrammet. Tänk att jag klarat mig igenom fysiologitentan, klarade den där muntliga tentamen i somras och alla de sju miljarder sidor jag skrev förra hösten med alla våra inlämningar och uppsatser. Tänk att jag lärt mig så mycket om ledarskap och om hur kroppen fungerar. Och tänk att det känns ibland som jag inte kan något alls.

För det mesta som jag har lärt mig är att vara kritisk… Så kritisk att en blir kritisk mot sig själv och sina egna kunskaper. Stämmer verkligen det här? Funkar det här i den här situationen? Eller ska jag göra på något annat sätt.

För något som inte alla förstått men som verkligen stämmer om träning, är att våra kroppar fungerar inte likadant. Jag kommer aldrig kunna vänta mig samma resultat om jag sätter två personer på samma träningsschema, utan det behövs ett individuellt schema för varje person. Pust. Tänk vad skönt det vore om allt var exakt samma för alla. Men då hade det vart en person som skrivit ett schema för hela världen, och that’s it. Fy vad tråkigt.

calipermätare

Läs mer: Vad är det ni egentligen gör på tränarprogrammet?

Idag var första dagen på sista året. Första dagen på en otroligt jobbig men rolig termin. Det kommer bli svettigt, och jag vet inte hur mycket tid jag kommer ha för annat…. MEN vi kommer lära oss massor, om oss själva och om hur vi jobbar med prestationsidrotter. De som vill något mer. De som vill vara bäst.

Något vi gjort idag är att lära oss calipermätare och olika scanners för fett och muskler, vilket var himla intressant. Som att det beror på om du ställer in vågen på ”vanlig” eller ”atlet” för vilken kroppsprocent du får. Eller hur du håller för en calipermätare.

Vi får väl se hur det hela slutar…. 😉

örebro universitet

Det är skönt att vara igång igen. Att börja med något seriöst igen. Att börja plugga. Om en vecka vill jag säkert absolut inte plugga mer, men just nu så känns det bra. Framförallt känns det bra att jag har ett slut på allt som händer. Att det inte kommer pågå i en evighet. Även om jag är nervös inför framtiden så är det också en ganska skön känsla.

Nu däremot måste jag iväg på gruppträningspass, det är ju dumt om jag som håller i det kommer sent… 😉 Den HÄR musiken kör vi med på passet, följ gärna och lyssna på dina träningar! 

2 kommentarer

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: