Min träningsfilosofi

Jag ska inte ljuga. Jag gillar att se bra ut. Egentligen är det nog därför jag tränar, åtminstone en del av det. Men vi börjar inte här.

Vi börjar på högstadiet. Åttan. Här väger jag kanske 60 kg, med en ganska vältränad kropp ändå för jag har spelat fotboll ett bra tag. Minns inte när jag började men var väl när jag gick i första eller andra klass. Träning och match varje vecka, så tre gånger i veckan tränade jag åtminstone. Sen slutade jag. Och vi flyttade ut på landet. Tips till alla föräldrar och blivande föräldrar, flytta inte ut på landet om du har ett barn i tonåren som bor NÄRA alla vänner till att bo två mil från dem. Tur att jag fick en moppe i samma veva. Bara det att allt träningsintresse försvann.

Tre år senare går jag på gymnasiet, andra året. Det jag rör på mig är eventuella idrottslektioner. Tyckte om idrotten, alltid tyckt om idrotten, men ni vet, jag skulle vara cool. Och kände mig otroligt otränad. Hur kul var det att vara sämst? Nja. All annan fysisk aktivitet var väl typ promenader mellan buss och skola, och eventuella promenader med pojkvännens hund. Här börjar jag dock märka av min inaktivitet, för jag fick otroliga ryggsmärtor. Alltså, jag minns de där som om det var fem minuter sen de kom. Hela kroppen bara låste sig, krampade och jag bara grät och grät för gjorde så ont.

Det går typ ett år med de där ryggsmärtorna, tills att jag (smålänning som jag är) ser att ÅH, friskis&svettis har prova-på-vecka, gratis, och jag och min vän drar dit. Vi kör ett medelintensivt pass, efter att knappt ha tränat på fem år, och GAH DET ÄR 70ÅRINGAR SOM ÄR STARKARE ÄN MIG??? Ursäkta alla äldre som läser, men alltså, det låg gamla tanter på golvet och orkade köra armhävningar på tårna, de bara pumpade, och själv låg jag där som jag vet inte vad och orkade EN på knäna.

En.

Irriterad som en geting och motiverad som få köpte jag gymkort. En månad. Jag kanske inte orkar längre, men en månad. Övertalade en annan vän att köpa gymkort några dagar senare.

Den natten hade jag inte ont längre. 

Efter att ha tränat grupppass övertalade min vän mig att följa med in i gymdelen. Minns att jag tyckte hon var lite knäpp (vem vill ens träna på gym, hur töntigt som helst, och tänk om en blir stor som ett hus???), men godkände att springa på ett löpband. Någon vecka senare så provade jag på vikterna för första gången. Någon vecka efter det slutade jag gå på pass, och har aldrig efter det själv gått på pass regelbundet, även om jag fortfarande tycker det är lika kul.

Här började det hända saker med kroppen också. Började bli stark och gillade känslan av att vara stark. Det var en ganska magisk känsla att kunna göra fler och fler armhävningar (fortfarande på knäna) och att orka mer axelpressar och allt vad jag gjorde. Härmade alla där nere på friskis&svettis och testade på alla möjliga övningar och hashtags på instagram.

Här var jag nog ganska töntig. Jag kollade inte på vågen under den perioden, men ve och fasa, jag skulle se smal ut och gärna vältränad, men smal, slank, snygg. Sånt som jag hade hört var snyggt. Så som alla jag följde på instagram såg ut. Ni kan säkert se den där personen framför er.

Efter ett års tränande på friskis&svettis lade de faktiskt ner, men jag drog till Oxford och pluggade i samma veva. Där träffade jag en kille jag började halvt om halvt dejta, en kille som gillade att lyfta tungt i gymmet. Tyvärr fungerade det inte jättebra mellan oss av olika anledningar (typ som att han skulle bara vara där i två månader), men han sa någon gång när vi tränade där nere på ett gym att han tyckte det var coolt med tjejer som lyfte tungt.

Jag tror den där kommentaren, blandat med mycket annat som hände då, fastnade i mig. För nu är det absolut bästa jag vet att lyfta tungt. Ju mer kilon desto bättre.

Nu då? Nu har jag den där kroppen jag ville ha då. Fast det som jag aldrig fattade var att jag behövde lägga på mig mer kilon. Idag väger jag ca 10 kg mer än vad jag gjorde då, och idag har jag min drömkropp för tre år sen. Tyvärr tycker jag att jag är för liten idag, och vill bli större och mer muskulös, men äsch, det kommer väl. Det är ingenting jag vill stressa fram. Istället är jag otroligt glad för vad min kropp klarar av idag. Från att inte orka en enda liten armhävning på knäna till att klara att göra armhävningar på tårna. Det är fortfarande inte vackert, men vet ni vad? Jag är så otroligt stolt över mig själv och min resa. Jag är otroligt stolt över mina 3 kilos ökning i marklyft (nu kan jag lyfta 123 kg) som jag gjorde idag.

Jag är också väldigt glad över att jag har kommit ifrån att ha ångest över vad jag äter. Över att räkna kalorier. Över att känna att jag MÅSTE se ut på ett visst sätt. Att jag inte får väga för mycket. Att jag inte kan träna för mycket för vad tänker alla killar om mig då?

Min träningsfilosofi idag är att träna för att bli stark och för att hålla. Jag vill vara funktionell, smidig och stark idag, men gärna också om tio år, tjugo år, sextio år. Jag vill orka allt som händer, känna att jag alltid presterar i utmaningar, men jag vill också klara av utmaningar. Jag vill prestera i årets Action Run. Jag vill så gärna ställa upp som utmanare i gladiatorerna (och gärna vinna). Jag vill cykla genom hela Europa och ha en stark och bra kropp som klarar av det. Därför tränar jag.

Min träningsfilosofi angående mina kunder då? De sätter sina egna mål som de vill uppnå. De får välja om de vill gå ner i vikt, upp i vikt, springa en mil, se snygga ut, hoppa högst, stanna på den vikten de har, få snyggare armar, eller vad det nu kan vara. Jag kan hjälpa dig att nå ditt mål, men bara så länge det är ett hälsosamt mål och du kan motivera varför.

Jag kommer ALDRIG skriva ett kostschema för någon som vill ner fem kilo inför sommaren. För det är det töntigaste jag vet och i så fall får du gå till någon annan. Istället skriver jag ett kostschema för dig som vill lära dig hålla en hälsosam kosthållning, en hälsosam vardag. Som vill känna att en har energi för alla livets påfrestningar. Kalorier kan jag titta på med en kund som är överviktig, och som behöver gå ner i vikt på grund av risker för andra sjukdomar, men knappt annars. Jag mådde själv så otroligt dåligt (har jag förstått i efterhand) när jag räknade kalorier, att det inte är värt det.

Jag vill att mina kunder ska, precis som mig, hitta kärlek till träningen. Känna att träningen är det absolut bästa som händer på hela dagen, och att en anpassar allt annat i vardagen kring träningen, istället för tvärtom som det oftast blir. Att inte känna att det är krävande eller stressande att åka iväg och träna, utan att det ska bli skönt, avslappnande, roligt, eller vad det nu kan vara.

Jag lever idag absolut INTE exemplariskt. Jag äter otroligt mycket skitmat, dricker massor med cola och äter alldeles för många chokladbollar. Men vet ni vad? Jag mår riktigt bra. Jag äter det jag vill, jag tränar det jag vill och jag ser till att ta hand om mig. Jag har hittat mitt sätt att leva för att jag ska fungera. Kanske ändrar jag om hur jag ser på mat och träning om ett halvår, kanske tidigare, kanske senare. Kanske blir jag vegan, kanske börjar jag med yoga, kanske inget av dem (åtminstone yogan känns orimligt långt bort).

Min träningsfilosofi handlar om att må bra. Nästan mer psykiskt än fysiskt. Att jag vill känna mig bekväm med min egna kropp, att den ska hänga med på allt jag utsätter den för. Att jag mår bra. Och att jag ser bra ut, det är ju bara en härlig bonus.