Att hitta tillbaka till sig själv

Är jättesvårt. Speciellt när man varit i ett förhållande där det blev för intensivt och för mycket vi så när det tog slut så visste jag knappt vad jag hette längre.

Men nu har det gått ett par veckor och jag har varit iväg på Playitas i tre dagar, vilket har hjälpt enormt. Jag har också haft en väldigt fin vän på besök, varit jättemycket med många andra fina vänner, fått massor med plantor att ta hand om av olika vänner och haft personer som sovit hos mig så jag sluppit sova själv.

Men framförallt så har jag försökt hitta tillbaka till det jag vill. Vad jag faktiskt vill. Inte vad vi ville utan vad jag ville.

Bara några dagar efter att det tog slut skrev jag en jättelång lista på saker som jag vill göra, som är saker som stärker mig och gör att jag mår bra, åtminstone för stunden.

Alltså, vill bara säga att jag INTE kommit över honom än, och hela grejen med att ha blivit sviken, det är jag INTE över, är fortfarande så sårad, men försöker att bara acceptera det och försöker göra saker som jag vill och mår bra av.

Jag och Sanna håller bland annat på att inleda ett mycket spännande samarbete där vi förhoppningsvis kommer jobba flera gånger ihop. Det känns tryggt att jobba med henne för hon tar verkligen hänsyn till hur jag mår och lyssnar, vilket är skönt.

Sen har jag den här utbildningen jag är på, en två-veckors-utbildning för att bli en grym gruppträningsinstruktör. Det ni. Känner mig redan grym och är inne på dag tre.

Sen har jag massor med små projekt.

Jag har ingen som gnäller över att jag vill lägga ner mängder med timmar på hockeyn i höst.

Jag ska hålla två utbildningar i höst om sociala medier.

Jag ska eventuellt ha flera pysselkvällar med några ur mitt gamla rollerderbylag.

Jag ska dra PB i mark innan året är slut och då ska jag givetvis ha böjt över 100kg.

I januari åker jag till Egypten och ska jobba där med gruppträning i fyra månader.

Jag har tänkt börja springa mer regelbundet igen. Försöka hitta glädjen i det (eller kanske bara borde ge upp).

Alltså ja.

Det är många tankar. I know.

Men sån är jag och det är ett bevis på att jag mår bra.

När jag har många bollar, många projekt och många saker jag vill, så mår jag bra.

Börjar se ett ljus.

Sen är jag iväg från vardagen och det är så mycket här att tänka på, så kan inte sitta och grubbla här. Är inte ensam mer än när jag ska sova, och då hör jag ändå grannen snarka (eftersom det är ett måste att ha öppna fönster för det är så varmt).

Jag har inget framgångsrecept på hur man hittar sig själv igen och hittar glädjen i livet igen mer än att umgås med de man tycker om. Försöka tänka på vad man gillade tidigare. Utan den där personen.

Läsa mycket om man gillade det.

Kolla den där värdelösa serien för att den ändå är rätt mysig.

Vissa gånger är det en dag i taget.

Andra dagar är det en timme i taget.

Men framåt går det.