När ensamheten är för mycket

När ensamheten tar ens energi lite för mycket.

När coronan satt för hårda spår i en.

När pandemin förstör allting.

Pre-corona jobbade jag massor, både med företaget och på mitt extrajobb (hotell). Hotellet stängde diiiirekt när det blev allvarligt och sen dess har jag jobbat med företaget, vilket såklart har gått bra but still…

I början, under våren och sommaren och början av hösten, så tyckte jag faktiskt det var rätt skönt att det inte hände så mycket.

Jag valde att gymma under sommaren, eftersom smittspridningen inte var speciellt hög då och gym är oftast rätt tomma sommartid, så mina dagar hade ändå en mening, även om jag inte gjort speciellt mycket annars.

Jag har ju en utmattning i bagaget, men en utmattning som jag inte helt kanske har vilat ”klart” ifrån, eller en som kommer och går, eller hur man nu ska förklara det. Jag behöver vara noggrann med min arbetsbelastning för att det inte ska bli för mycket och att jag ska krascha, men det är ju lätt att förtränga när man mår bra för tillfället.

Så.

Under 2019 hade jag jobbat kanske lite väl mycket.

Så när 2020 kom med allt vad det innebar så blev det en välbehövlig paus. Jag fick dra ner på tempot och stressen försvann sakta men säkert ut ur mitt liv.

Sen blev jag sjuk i höstas.

Tre månader var jag sjuk.

Och då blev det lite väl mörkt.

Ångesten och depressionen kom med höstmörkret och det blev lite för mycket lugn och ro och vila och allting bara blev för mycket.

Jag är en person som gärna är ensam, men inte så ensam. Det blev för mycket.

Sen kom Maxie in i livet, det blev lättare, men kände mig fortfarande ensam.

Sen var jag hemma över jul och mådde bra. Var hemma hos familjen i några veckor och kände mig som jag brukar vara. Glad.

Sen kom jag tillbaka till Örebro och ensamheten och kände bara att här vill jag inte vara, men kunde inte exakt sätta fingret på vad det var jag ville ha. Vad jag behövde. Förstod inte.

Sen kom mamma och min syster och hälsade på och då kopplade det.

Jag behöver styra om i livet, jag behöver ändra, jag behöver flytta ner till familjen i Växjö ett tag.

Ensamheten har blivit för mycket. För påträngande. För intensiv.

För min överlevnad, för mitt måendes skull och för min livsglädjes skull ska jag flytta söderut ett tag.

Kanske förevigt, kanske bara ett halvår, hur det slutar, ja det får vi se.

Jag har en hel del ångest och det har blivit för jobbigt att hantera helt ensam, utan familjen.

Nej, jag är inte helt ensam, umgås med vänner, men det blir tyvärr inte lika mycket som mitt mående behöver.

Så inom en snar framtid ska jag flytta ner.

Vet inte exakt när, det beror på allt annat.

… men nu vet ni åtminstone.

Tack och hejdå 2020

ÄNTLIGEN dags att börja säga hejdå på riktigt till det här året.

I vanlig ordning tänkte jag sammanfatta hur året varit, men det blir nog inte ett lika glatt hejdå som 2019s inlägg var.

Mitt ord för 2020 var framåt, och jag vet inte hur mycket framåt jag kom, utan det kändes som om jag bara välte bakåt hela tiden.

Här skrev jag om hur jag ville ha mitt år, här skrev jag om att jag trodde att året skulle bli ett bra år (hahahahha) och min bucketlist för 2020 såklart.

Det gick ju… sådär.

När jag läser allt jag skrev då, i början av året så känner jag ju igen den där peppen och glädjen jag hade inför det nya året, men nu, i efterhand, så känner jag ju bara nej, nej och nej.

DOCK, det är ju inte mitt fel att världen sattes på paus. Det är ju inte mitt fel att året gick som det gick, så jag känner inte stress eller oro över att jag ”misslyckats”, utan jag gjorde ju bara det bästa av alla hinder jag mött.

JANUARI

I januari satte jag som mål att jag skulle besöka alla hockeyarenor i SHL innan året tog slut, främst på hösten. Hann med Örebros och Växjös, sen blev det inget mer innan coronan. Skulle åkt till både Karlstad och Stockholm i januari, men det passade aldrig med jobbet och sådär.

FEBRUARI

Här kom årets första sjukskrivning, blev soffliggande pga sprang sönder mitt knä. 🙂 Kunde inte jobba, kunde inte gå på hockey, kunde inte träna speciellt mycket.

MARS

Gymmade ändå en del här, men mådde inte jättebra psykiskt. Tung månad. Har för mig att coronastressen kom här mitt i mars va? Eller var det april?

APRIL och MAJ

I april och maj tränade jag mycket hemma, och mycket ute. Dock hade jag årets andra sjukskrivning och låg hemma ett par veckor.

Gullhunden Vinter kom och bodde hos mig en månad, var jourhem åt honom och fick hjälp upp på benen igen.

Under maj hade jag en hel del gruppträningar ute, vilket var himla roligt!

JUNI

Sommaren kom och jag mådde bättre igen. Fyllde 26 och firade med vänner och familj.

JULI

Årets tredje sjukskrivning. Började bli less på det och ”lovade” mig själva att rycka upp mig efter tre veckor i soffan.

AUGUSTI

Mådde bra under augusti och kände att livet var på gång. Träffade vänner, dejtade lite, och tränade massor. Kände att nu, nu händer det. Nu går det framåt.

SEPTEMBER, OKTOBER och NOVEMBER

Sjukskriven igen, denna gång med någon influensavariant. Har inte haft bekräftad corona, men har haft många coronasymptom, samt haft läkare som säger att det är corona, bara att det inte visar sig på några tester.

Så hösten… sög.

DECEMBER

Sen kom Maxie, min gullevovve, in i mitt liv och vände upp och ner på allt. En mager, trött men glad hund som verkligen kämpade för att leva fick upp mig på fötter igen, och nu känner jag äntligen att jag är sugen på att leva själv igen.

Trots allt pissigt som hänt under året så är jag dock ändå rätt stolt över mig själv och nöjd. Trots att jag känt att jag vart på botten måendemässigt och känt att jag inte riktigt kommer upp därifrån, så har det liksom ordnat sig.

Har fått företaget att gå från att vara en liten sidoinkomst till att vara min huvudsakliga inkomstkälla.

Det är sjukt att tänka på det, men är så jäkla stolt över mig själv, för trots att jag typ suttit hemma i soffan varenda dag detta jävla år, så har jag gått från att behöva jobba extra till att klara mig själv.

Ser verkligen fram emot att bygga vidare på företaget 2021 och fortsätta bygga upp det hela.

Clara Färdiga Gå är nu 5 år gammalt och det har varit med mig så länge, men det är först nu jag verkligen kan göra något av det.

Träningsplanering hösten 2020

Vad ska jag träna, vad ska jag fokusera på, hur ska jag göra och så vidare? Välkommen in i ett djupdyk i min hjärna.

För det första: jag har som mål att bli stark i benen. Stark i böjen och stark i marken. Maxstark.

Oklart om jag kommer nå dit men som förut så är….

mina mål:

Böja 100kg (har gjort 90kg).

Marka 150kg (har gjort 130kg).

Böjen är helt klart närmare än marken, och böjen tror jag att jag kommer klara utan större problem, men marken kommer jag få kämpa mer på helt klart haha.

Bänkmässigt tänkte jag inte sätta mål, utan bänken kommer få vara som ett roligt komplement till att träna tunga benpass.

Likadant med min chinsträning. Det är inget jag verkligen satsar på, utan gör mer som ett paus-pass för att vila ben. Lite mysiga pass sådär.

Sen kommer det bli en del korta löppass på under 10km. Myspass som inte kör slut på mig, som återhämtning och som basträning inför vårens (eventuella) maratonträning. Vi får se hur mina ben mår efter maxning i mellandagarna.

OCH så har jag ju påbörjat projektet lära mig åka skridskor. Så skridskor ska åkas.

Och så ska jag ha lite gruppträningar och sånt, men skillnaden mot förut är att de passen är ju inget jag är med på, förutom att jag visar vad de ska göra.

HUR jag ska nå till de vikterna?

Planen just nu är att köra passen från Styrkelabbet, antagligen Knäböj Kalinka och Marklyft Mambo, alternativt deras styrkelyftsprogram. Främst eftersom jag använder deras app och det är himla smidigt att köra, samt att jag kört MM förut och det fick jag ju himla bra resultat av plus att det var ett kul upplägg så vill ha en revansch.

Har dock börjat pratat med en styrkelyftscoach och han kanske gör ett eget upplägg för mig, vi får se.

Gillar verkligen den appen dock, för då slipper jag tänka själv, den räknar bara ut vilka vikter jag ska ta automatiskt haha.

Om jag inte lyckas?

Ja, alltså, det här är två mål jag haft så himla länge, men nu känns det som ett bra tillfälle att ta tag i båda, men eftersom de är så gamla mina två små mål så… känns det fortfarande väldigt långt bort för att det ska vara verkligt och att jag ska kunna lägga en värdering i det hela.

Så, jag kommer ju säkert bli besviken om jag inte lyckas, framförallt med knäböjen, men det känns så hiskeligt långt bort just nu, plus:

Lägger helt ärligt inte så stor värdering i det.

Upp på hästen och kör en omgång till.

Maxning innan jul

När man räknar ut hur ett program ska se ut brukar man (jag åtminstone) räkna bakåt från när personen ska lyckas med sitt program och sen se hur många veckor det är som finns innan det är dags för prestationen.

Så, min plan var att köra maxning i mellandagarna, men på grund av en eventuell resa till Taizé, Frankrike (om restriktionerna släpps innan dess), så blir det innan jul! Får sitta och gnälla om mina stackars ben hela julafton istället för på nyår 😉

Eftersom Marklyft Mambo och Knäböj Kalinka båda är sex veckor långa och behöver avslutas vecka 52, så behöver de börja i 47, och omgången innan det i vecka 41.

Fram till vecka 41 från idag (eller imorgon) är det fem veckor, så tills dess blir det bara fortsätta nöta teknik och det programmet jag kör nu.

Eventuellt kommer de första sex veckorna inte bli MM och KK utan ett annat program istället, men har inte riktigt landat i det än.

Är mest nöjd med att ha räknat och planerat överhuvudtaget.

Tungt som tusan kommer det bli i vilket fall.

Måtte jag bara hålla mig skadefri nu.

Min sista semestervecka denna sommaren

Och som här har njutits.

Vilken sommar det har varit hörrni ändå.

Vad jag har mått upp och ner bra och dåligt. Bra Sverige, men hujedamig vad jag har växlat i mående.

Som jag har ändå har fått bada i år. Och så mycket jag fått skratta i sommar.

Vilka jäkla bra vänner jag har.

Trots dåligt med Frankrikeresa som det ändå brukar vara för mig, så känner jag ändå att jag har fått landa lite.

Varva ner lite.

Ta det lugnt och vara med folk jag tycker om.

Vissa dagar har jag bara varit ute i skogen, andra på sjön, vissa dagar har jag gråtit och vissa dagar har jag skrattat.

Och nu är min sista riktiga semestervecka snart slut. Några dagar ledigt kvar.

Hela sommaren så har jag jobbat söndag – onsdag (lite bereonde på väder) och vart ledig torsdag – lördag.

Som företagare är det svårt (tycker jag) att vara helt ledig, speciellt när man inte riktigt har en stabil inkomst utan är beroende av att faktiskt leverera något hela tiden, men det har ändå funkat bra för mig tycker jag.

Nu kommer tre dagar i Göteborg och sen blir det full rulle.

Ser med skräckblandad förtjusning fram emot hösten.

Det blir mycket träning, mycket plugg och inte så mycket annat. Men det kommer bli bra det också.

Vara lite seriös igen.

Bucketlist 2020

Okej. Här sitter jag på tåget till Småland, och dricker en kopp kaffe, äter plockgodis och funderar över livet.

Damen mittemot öppnade precis en öl och ser lite ut som om hon funderar på vad hon egentligen håller på med, men det kanske inte är något jag ska fråga henne om va?

En fredagskväll på ett tåg. Helfestligt.

Åtminstone inga förseningar, och jag åker framåt för en gångs skull. Lyxigt.

Förra året och året innan det skrev jag en bucket list med saker jag ville lyckas med och göra och hitta på under året, och nu i år tänkte jag fortsätta på samma bana.

Några företagsprylar, några träningsprylar och en hel del annat.

Bucketlist 2020

  • Överleva mitt maraton haha
  • Få med mig 100 personer på OCR Team Clara
  • Tatuera mig
  • Besöka alla SHL-arenor under slutet av den här säsongen och under nästa säsong fram till årsskiftet.
  • Böja 100kg.
  • Läsa 50 böcker.
  • Nakenbada
  • Tälta
  • Marka 150kg.
  • Åka till Skara Sommarland.
  • Prova alla Örebros hotellfrukostar med Louise.
  • Uppleva norrsken (vilket borde kunna kombineras med Skellefteå eller Luleå-resa?)
  • Prova 52 olika bubbel eller viner (helst rödvin haha)
  • Nå 1000 prenumeranter på youtube
  • Ha ett träningsevent i månaden (inte så stort och komplicerat dock)
  • Åka till Frankrike med tåg för en gångs skull
  • Klara av kodkursen jag går nu, den jag ska börja i januari och vad jag nu hittar för något till hösten! Faktiskt lite peppad, men inte på tentan vi ska ha om två veckor.
  • Hitta ett hockeylag att vara fystränare för.
  • Få börja i HV någon himla gång, sökt 711 gånger utan att få mer än ett ”vänta”
  • Jobba heltid som PT

Sen vill jag göra lite andra privata saker under året, och det lär ni märka när det händer, men inget jag vill gå ut med just nu bara.

2020 I am coming for you

Nej, nu, vet ni?

Jag har ett sånt lugn inför det här året, så jag vet inte vad som hänt, men det liksom.. Det känns bra. I hela mig.

Första gången på väldigt länge som jag inte har en klump i magen inför det nya året.

Som om saker kommer ordna sig på riktigt.

Visst, kanske inte vart jättestressad över det nya året, men har varit stressad rent generellt väääldigt mycket och den där stressen som jag kämpat så mycket med har ju försvunnit så det liksom.

Det känns bra.

Rätt.

Lugnt på något sätt.

Vill föralltid ha den här känslan i kroppen. Den ostressade och glada känslan.

Imorgon tänkte jag bjuda på drömmar och mål med 2020, hoppas ni vill läsa då! 😉

%d bloggare gillar detta: