Och det går framåt varje dag. Lite enklare. Lite lättare. En dag i taget.
Det senaste året har varit ett tungt år för mig.
Jag har hela tiden haft företaget på halvtid men att bli arbetslös på min andra tjänst och sen inte lyckas hitta ett jobb och sen ”behöva” flytta söderut pga att jag inte fick ihop livet… ja. Det har tärt mycket mer på mig än jag velat inse.
Jag har varit arg och ledsen och tagit ut det på allt möjligt.
Jag har inte orkat och hjärnan har inte klarat av.
Så fort jag har lite för mycket på min tallrik har det smällt och jag får ligga i soffan i dagar och bara kolla på en serie tills det inte finns fler avsnitt.
Men.
Jag känner att det vänder.
Det går inte fort.
Men det där börjar släppa nu.
Besvikelsen på omgivningen och framförallt besvikelsen på mig själv. På att jag inte orkat. Inte klarat av att leverera.
Nu börjar jag hitta ut ur det hemska mörker jag varit i.
Det kommer komma bakslag. Det vet jag.
Men det går framåt. Och jag mår bättre.
Det börjar finnas ett syfte med dagarna.
Jag har en plan.
Jag har något att se fram emot.
Något som kommer bli bra för mitt företag och för mig själv.