När jag tänker på 2020

Så tänker jag på ett omvälvande år.

Ett snurrigt år med många saker som bara tagit stopp. Många saker som bara tagit slut. Som man inte fått göra.

Ett jättekonstigt år för en som jag, som växt upp med att jag kan göra precis som jag vill. Att jag har möjlighet att göra precis som jag vill.

Och allt tog bara slut. Stopp.

Helt plötsligt fick man inte göra saker, helt plötsligt skulle man hålla sig hemma, inte kramas, inte träffas i stora samlingar, inte shoppa när det är knökfullt med folk, inte gå på hockey, ingenting.

Ett omvälvande år, men också ett bra år för mig.

För mitt mående.

Det har varit ett år där allting tog STOPP och allting sattes på paus.

Det har varit ett år där jag varvat ner enormt mycket och återhämtat mig väldigt mycket trots allt jag fått stå ut med.

Jag har varit sjuk i sju månader (!!!!! fattar fortfarande inte det haha) och jag har varit en personlig sak som fortfarande är så himla tungt, så det har varit ett mentalt jobbigt år, men det har också varit ett skönt år på något sätt.

Jag har nämligen äntligen kommit igång med att orka vara kreativ igen.

Jag har börjat måla, sticka, virka och pyssla hemma.

Sånt jag gjorde förr, men inte orkat med på många år. Gjorde en del sånt första åren i Örebro, men så blev det för mycket med plugg, jobb, företag och allt annat.

Men nu, under hösten, så har jag orkat igen. Har velat.

Och jag har energi till företaget igen, har lust och längtar verkligen efter att få göra saker och skapa och komma på utmaningar och allt sånt!!

Så… ett omvälvande år.

Ett år jag inte vill uppleva igen.

Men ett bra år för återhämtningens skull. Har tvingats vila hjärnan.

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.