Eller, egentligen är det inte så smått kanske. Men det okomplicerade.
Jag har ju alltid varit en drömmare, en sån med stora mål, drömmar och visioner över hur jag vill ha mitt liv. Alltid velat ha störst, bäst och allt vad man nu kan ha.
Just nu vill jag mer bara ut.
Ut i skogen, ut till sjön, till havet, eller ja, bara få vara utomhus.
Kraven på livet har minskat, eller skiftat kanske.
Längtar dock tills världen börjar återvända till sitt vanliga jag. Tills vi kan resa igen. Göra saker. Upptäcka saker.
Vill till Frankrike så himla mycket. Vill till Spanien, till Italien, vill resa runt i Kanada, vill till Sydamerika, vill resa överallt och lite till.
Så egentligen är det väl inte det lilla, men just nu, just idag, så är det bara det lilla jag vill ha. Skog, natur, bad vid någon fin klippa. Enkelheten.