Lyssnade på en podd innan om ett väldigt spännande ämne. Något som blivit mer och mer populärt kanske – joy of missing out.
Förr så pratade många om fear of missing out; fomo, och framförallt min psykolog pratade med mig om det här.
Förr har jag varit en person som haft så svårt att säga nej tack, säga att det inte passar, att det inte funkar, att jag inte kan eller orkar göra x, y eller z, för att jag är rädd att jag ska missa något.
Jag kanske har varit rädd att tappa en blivande kund, tappa en vän, eller missa något spännande uppdrag eller kanske en blivande vän, eller ja, ni förstår ju, det finns ju massor man kan missa!
Men nu, på senaste tiden, efter tjat från psykologen haha, så har jag börjat försöka tänka på jomo, joy of missing out.
Att jag mår bra av att missa saker. Att jag mår bättre av att missa den där superviktiga lunchen som jag inte egentligen hinner med men som kan vara världens möjlighet.
Jag mår bättre av att faktiskt hinna med det som är viktigt för mig, än att stressa iväg på något som blir halvbra.
Definition JOMO och definition FOMO
Jomo. Joy of missing out.
Det handlar ju inte om att skita i allting, men kanske mer att tänka att det inte är hela världen om jag missar en sak.
Det kommer nya möjligheter.
Jag behöver inte träffa alla spännande personer.
Det går att ställa in möten som inte ger mig saker.
Jag kan säga nej till vänner som ska hitta på saker.
Det går att välja att fokusera en hel dag åt en sak, inte dra iväg på spännande saker och göra det som jag behöver först.
Jag har tidigare känt mig så enormt stressad och pressad över att få till allt i livet, hinna med saker jag tror att jag vill ha bara för att andra har det och sånt där ni vet. Men jag orkar inte med det längre. Jag vill ha det jag vill ha istället.
Joy of missing out.