Har ni någonsin tänkt på hur personer därute påverkas av samhället? Hur normer och regler sätter sig på hjärnan, även om vi inte tror att vi direkt påverkas av det? Eller hur skolidrotten påverkade oss mer än man kan tro?
Igår gjorde jag en väldigt vetenskaplig undersökning bland mina twitterföljare och ställde massor med frågor om träningsångest, så, vill du läsa hela tråden hittar du den här, och vill du se det mest intressanta så kommer ett urklipp här. På twitter får man alltid svara i undersökningar anonymt, jag kan inte se vem som svarade vad, vilket ändå gör att man får ett ärligt svar, även om man inte kan kontrollera det.
Jag har ju vinklat vissa frågor, och svaren är vinklade, så inte bara ja och nej, men har inte fått klagomål på frågor och svar, utan bara utlägg där folk förklarar hur de upplever saker.
Psst, det kan vara så att du måste själv rösta för att se svaren.
Jag upplever att ALLAS tankar kring träning, om hur de ser på sig själva och allt med träning går att spåra hela vägen tillbaka till skolidrotten. Många jämför sig fortfarande med hur de presterade då, även de som är 50 år och äldre. Alltså de som inte haft idrott på 40 år kanske.
Skolidrotten är så otroligt otroligt viktig.
Kan inte säga att de här frågorna var så poppis, fått kritik om formuleringarna, men tror att det här är så himla viktiga frågor att prata om.
I dagsläget så är det 18% som röstat på att samhället trycker in i våra hjärnor att smal betyder hälsosam.
Vilket är helt fel och så jävla ohälsosam tanke.
Än så länge är det 42% som säger att läraren är det mest ångestfyllda kring skolidrotten. Läraren. Kan vi bara låta det landa lite.
Och att 44% upplever träningsfeedback som nedtryckande.
Dock håller svaren på att ändras. Det här är inte klart.
Röstar ni annorlunda så blir det annorlunda såklart.
Men ändå intressanta svar.
Och hemskt.
Fan, alla förtjänar bättre upplevelser av sin träning.