Igår när jag skulle sova var jag både arg och ledsen. Arg och stressad över livet, ledsen över livet. Det blir så enkelt att jag fastnar i min negativa spiral, den där som jag gått till psykolog för och som jag brottats med sen jag kraschade för något år sen.
Men så gjorde jag som min psykolog sa, skrev ner i ett dokument i telefonen allt som jag tänkte, allt som jag grubblade över och bara fick ur mig det. Sen somnade jag direkt, la bara ifrån mig telefonen och vände mig om, och nu på morgonen kände jag mig lugn igen.
Lugn över att livet löser sig.
Lugn över att saker blir bra.
Lugn över att man kan göra på så många olika sätt, och ingen riktigt bryr sig ändå. Denna tankeverksamhet som sätter så höga krav på mig själv, såna som ingen annan har. Åh, ibland blir jag tokig på mig själv.
Men saker kommer bli bra Clara, det kommer bli bra.
När man pratar om sina problem med andra, hör andras lösningar, och inser att saker kommer ordna sig, ja, då känns det ju enklare. När man får sova på saken så känns det ju nästan ännu bättre, eller hur?
Det blir lite som det där målet här nedan. Det löser sig liksom. Till slut blir det mål.