Pratade om en väldigt spännande sak med en vän på gymmet idag.
Om det här med att vara ledig, eller ja, egentligen om vad man önskar att man lagt mer tid på när man är gammal och grå och inte orkar leva längre.
Att de flesta önskar att de varit lediga mer och umgåtts mer med sina vänner.
Och ja, det får ju en att tänka efter.
Och tänka att jag vill ändra fokus i livet, eller ja, det gör jag nog redan, men vill göra det ännu mer. Vill umgås mer med mina vänner. Vill träffa dom, hänga med dom och bara umgås.
Vill träffa mina släktingar, vill umgås, vill prata, vill bara vara.
Vill också bara vara mer ledig.
Inte känna att jag slåss för något som jag ändå kanske mest ångrar sen längre fram.
Vissa saker är liksom inte värt mödan tror jag.
Såklart så måste en jobba och få in pengar till livet liksom. En behöver någonstans att bo, en behöver mat på bordet och en behöver betala sin försäkring och annat sånt.
Men efter det… Ibland känns världen så himla hetsig, lite som om man måste hela tiden framåt och att man aldrig får vara nöjd. Och så är det nöjdheten alla ångrar sen….
Nä, mer fokus på vänner tror jag. Ta roliga yogabilder med kompisar i solnedgången. Spela kortspel hela nätterna långa. Se på dåliga filmer och skratta åt hur dåligt manus det är. Prata om livets stora frågor, dricka te och se vem som kan hitta gulligast djur på instagram.
Så som det kanske borde vara mer.