Vill inte längre fly livet

Vill inte längre att allt ska försvinna.

Allt känns bättre.

Faktiskt.

Vill inte längre bara att allt ska återgå som det var.

Vill inte längre att det ska vara som det var förut.

För min tillvaro börjar bli bra.

Allt börjar ordna upp sig.

Det är inte jobbigt att vara ensam.

Det är inte jobbigt att tänka på det som var.

Jag får inte längre dåligt samvete när jag skrattar och har kul, när jag borde vara ledsen (vet inte, men var en tanke jag hade första veckorna, jag kunde ju inte må bra när jag skulle må skit).

Snart har det gått två månader.

Känns inte längre som att jag håller på att dö inombords längre.

Jag vill inte längre att allt ska försvinna.

Jag vill inte längre fly livet.