Hej på er. Vi lever. Nu ska vi strax sova. Känns som världens töntigaste dagbok ibland men…. ni verkar ju gilla min nyvändning i bloggen eftersom ni 3-dubblats.
En sak som grabbarna här verkar ha himla svårt för är att det finns två brudar i deras pluton. Det är 49 grabbs och två brudar och vi två tänker väl inte speciellt mycket på det, förutom att vi är himla glada att vi slipper raka skägget varje morgon…. 😉 Men killarna reagerar något enormt. Verkligen.
Vissa vågar inte kolla en i ögonen, vissa ska alltid hålla upp dörren (vilket är najs för då kommer jag i tid och de blir sena), vissa ska vara supertrevliga och vissa är bara så himla stela. Men det är gött att få gå före lite överallt och lite såna minifördelar.
Men så kommer vi till mansplainandet. Herregud vad jag får veta saker på 75 olika sätt hela tiden om saker jag redan vet (eftersom alla andra redan sagt). De berättar väl snart om hur jag skär min potatis på bästa sätt, hur jag gör en bättre fläta eller målar mina naglar snyggast. Finns nog inget här i livet i Kasern som de inte förklarat för mig.
Men jag gillar dem ändå.
De vet ju inte bättre.
Nu har vi överlevt en vecka i Gbg och imorgon börjar vecka två. 39 veckor lång utbildning. Godnatt!
Inom det militära finns det inget som heter jag, utan det är ni. Det är inte han som kommer sent utan hela plutonen. Så, tänk om och håll din positiva anda uppe ?
Ja, nu förstod du nog inte men tack för peppen tror jag ?