Varför fortsätter människor att träna även om det känns förjävligt? Varför fortsätter man springa om man är så nära att spy? Varför lyfter man stången från marken när det känns som den där maxrepetitionen är en för mycket och man kommer svimma? Varför fortsätter man spela när man fått en sjuk smäll på benet och det egentligen blöder men det visar hen ingen? Varför ger man inte bara upp och lägger sig på soffan och äter en påse chips istället?
Träningsglädje.
Man älskar det man gör. Kanske inte just för stunden alltid, men efteråt. Fast jag älskar det också under stunden. Att få slita, att få svettas, att få göra något ingen trodde att en skulle klara. Att känna hur en utvecklas och hur jag blir starkare för varje gång jag tränar. Hur jag orkar mer efter varje träningspass.
Hur definieras träning då? Enligt Wikipedia (som är en otroligt trovärd källa) så = ”träning är aktiviteter som har till syfte att förhöja, upprätthålla eller att fördröja degeneration av sin kapacitet.” Alltså något som ska höja din förmåga, behålla den på samma nivå, eller göra så du inte minskar din förmåga alltför snabbt.
Läs mer: Så skapar du nya träningsvanor.
Med andra ord, träning måste inte vara inne på ett gym, göra perfekta marklyft och visa dina stora biceps för dina vänner varannan dag. Träning kan också vara att vara ute och leka i snön med dina vänner (ta med ett barn om ni vill ha en anledning till att gå dit) eller det där danspasset på friskis på fredagen efter jobbet (som var så sjukt kul, bästa passet på hela veckan när jag tränade på friskis i Växjö). Jag tycker träning ska vara något som får dig att må bra. Som får dig att känna glädje och motivation att gå dit igen. Och igen. Träning ska inte vara ångestfyllt.
Ibland är det inte alltid lätt att gå dit, men då får du fundera på om du kan gå dagen efter eller om du ska gå dit ändå. Låt inte allt fallera för att du har en dålig dag. Låt dig ha en dålig dag och bestäm dig för att antingen träna ändå eller träna dagen efter. Och gör det som enligt dig är roligt. Testa en ny sport i ett halvår, som dans. Börja spela Roller Derby (JAAA!!). Börja lugnt, och ge dig utrymme för livet, så du inte blir besviken på dig själv. Om jag kunde hitta min träningsglädje kan du också det.