Kommer ni ihåg de här inläggena: idrott hela livet och Varför ska Sjögran få en cykel med Zlatans autograf?
De handlar om den utbildning jag gått som SISU och ÖLIF anordnat, tre tillfällen där jag och andra unga ledare (under 25) har träffats för att diskutera olika utmaningar en ledare kan ställas inför inom idrotten. Jag har alltid tänkt att alla idrotter som finns är väldigt olika, men efter de här träffarna har jag insett att även om utförandet är ganska olika mellan fotboll, tennis och roller derby, så fungerar människorna som utför sporten ungefär likadant.
Vi pratade igår om kommunikation och härskartekniker, en föreläsning som var ledd av Johanna från Equalate. Så nu kan jag lite mer om hur jag ska undvika att medvetet eller omedvetet använda mig av härskartekniker för att andra i min närhet ska slippa må dåligt.
En härskarteknik är att osynliggöra andra personer. Kanske känner du igen dig i att när en ny person kommer in i den gruppen du är i, så hälsar den här personen på exakt alla, förutom dig. Omedvetet eller medvetet. En härskarteknik.
Vi fick riktigt god mat igår, och de flesta lade ut bilder på sina instagram och snapchat, så jag kunde ju inte vara sämre med att ta en bild… 😉 Här är det fetaost med kyckling, mango och lite annat gott! Älskade att salladen svämmade över av fetaost.
En annan variant på samma härskarteknik är när samma person kommer in i en grupp, och hälsar på alla, hela gruppen, men hälsar mer på vissa personer än andra. Medvetet eller omedvetet. Just i den här situationen kan jag känna igen mig själv, där jag är den ledaren som pratar mer med vissa än andra. Det är inte så farligt om det bara händer en gång, men händer det gång på gång, på gång, på gång, att samma ledare pratar mest med samma personer varje gång, då kan det vara bra att ifrågasätta det beteendet.
Som ledare tänker jag då att det är okej att prata mer med vissa än andra under en träning, och sedan byta till andra personer träningen efter, och sedan nya personer. Nu kommer säkert mina knockoutsspelare kolla hela tiden på vilka jag pratar med bara för att jag skriver det här, men faktiskt, jag tycker det är viktigt att alla får känna sig sedda och behövda på träningen. Det är svårt att hinna se alla spelare under en träning (i måndags var vi hur många som helst), men att hinna se varje person lite extra någon gång, det är viktigt.
De tre utbildningstillfällena har gett bra tankeställare, jag har fått fundera över andra ledare och mitt egna ledarsätt och fundera över hur jag kan bli en bättre ledare. Tänker att det ändå är viktigt eftersom jag vill arbeta som tränare på heltid när jag är klar med utbildningen.