I am Daenerys Stormborn of the House Targaryen, the Unburnt, the First of Her Name, Queen of Meereen, Queen of the Andals, the Rhoynar and the First Men, Lady Regnant of the Seven Kingdoms, Protector of the Realm, Khaleesi of the Great Grass Sea, Breaker of Chains and Mother of Dragons.
Något jag funderat ett tag på, och ännu mer sen den här helgen, är ledartitlar. Att alltid presentera sig med en titel eller bara presentera sig med sitt namn. Daenerys från Game of Thrones presenterar sig ganska mäktigt, men egentligen; behöver hon det?
Inte för att jag kan jämföra mig med henne, men behöver jag presentera mig som bloggentreprenör, huvudtränare för Nerike Knockouts, vårdbiträde i Örebro Kommun, konfirmandledare i Svenska Kyrkan, projektledare för Fotboll För Alla Tjejer och driver Clara Färdiga Gå? Nja. Nu har jag ju inte tagit över hela Örebro Kommun eller Svenska Kyrkan, så det låter inte lika mäktigt som Daenerys, men ändå.
Fast egentligen, det var inte själva titlarna jag ville prata om. Utan jag ville prata om de informella ledarna.
De där ledarna som inte bryr sig om sina titlar.
De där ledarna som är bra på att leda grupper till framgång, som tar ansvar för alla andra människor, och som ser varje individ i gruppen, som ser till att alla får utvecklas framåt. Ett steg i taget arbetar de för att alla ska känna sig välkomna.
De är de viktigaste i idrotten. Eller egentligen i alla situationer, men framförallt idrotten. De har insett hur viktigt det är med en lagsammanhållning, antingen inom laget eller i gruppen som tränar tillsammans i individuella idrotter.
Vem är en bra ledare då? Alltså, det finns så många olika sorters ledare, men generellt tycker jag de där ledarna som är bra på att lyssna och få en att må bra är de absolut bästa. Antingen de som gör även den sämsta aktivitet till den roligaste, eller den som bara sitter och verkligen lyssnar på en när jag pratar om hur ont jag har i foten efter att ha haft min skates påknuten lite för hårt.
Viktigaste ledaregenskapen är att kunna visa respekt för andra. Att kunna respektera och känna av andra människor i deras situationer, att kunna möta dem och leda dem framåt i deras situation, så att de känner att de har vunnit, och inte att ledaren bara jobbar för att gruppen ska nå sina egna mål.
Att vara en bra ledare handlar om att få andra att känna sig välkomna. Att hela tiden aktivt arbeta för att den grupp en är ledare för vill vara på träffen. Det här är en punkt jag arbetar mer i situationer med ungdomar än vuxna, speciellt när jag är med konfirmander. För fjortonåringar är en ostabil åldersgrupp. Minns själv hur bräckligt självförtroendet var då, och hur viktigt det var med en plats där en kan få vara en själv, och få trivas. Att få dem att längta tills nästa konfaträff är, att känna att det är den bästa stunden varje månad.
Något jag jobbar mer aktivt med mina äldre damer (Nerike Knockouts) är att försöka få dem att känna att de behövs. Att den bästa träningen blir när just den spelaren kommer. Att träningen inte alls blir lika kul om inte den spelaren dyker upp. HUR ska träningen kunna bli bra om inte *välj valfri spelare* visar sina snygga crossovers eller skrattar när något i tränargruppen säger något tokigt (obs: händer varje träning). Hur ska träningen bli bra om vi inte får se *välj valfri spelare* göra ett skitsnyggt apex jump, plogstopp eller hopp över rädd tränare?
Jag är verkligen inte den bästa ledaren, men jag jobbar varje dag med att få andra att må bättre runtomkring mig. Att få känna sig sedda och att få känna sig behövda. Att få känna att de kan få slappna av, för någon annan har ansvaret just nu.
Vilka egenskaper tycker du är viktigt att en ledare har? Vilka egenskaper bör en ledare ha för att du ska lyssna på den och för att du ska respektera den?