Idag på tränarprogrammet gick vi stavgång. Först skulle vi se hur det var att bara gå tre varv runt löparbanan i en hyfsad snabb fart, och sen skulle vi göra samma sak, gärna med samma fart, och under tiden fick vi bara andas genom ett sugrör.
Har ni någon gång testat att bara sitta rätt upp och ner och bara andas genom ett sugrör? Det är ganska svårt, eller hur? Tänk dig sen att gå en längre sträcka och göra samma sak. Och tänk dig sen att försöka hålla en ganska hög fart när du går.
Att andas genom ett sugrör ska visa hur det är att ha KOL; kroniskt obstruktiv lungsjukdom. KOL innebär helt enkelt att lungorna har skadats, så luftrören blir trängre och det blir svårare att andas. Det blir svårare att andas och eftersom syreupptagningsförmågan blir begränsad känner en sig lätt trött och orkar mindre fysisk aktivitet.
När jag började gå kändes det ändå helt okej, men redan efter tjugo meter behövde jag stanna, hämta andan och pausa, för det var så ansträngande att försöka andas genom ett litet, litet sugrör. Och det blev många fler pauser som jag behövde ta, bara för att få ta ett djupt andetag och fylla på med syre.
Tänk att ha KOL. Tänk att inte kunna ta de där pauserna. Tänk att känna den andnöd jag kände, men att inte kunna öppna upp och andas och ta djupare andetag när en känner att en behöver.
KOL är något som främst kommer av rökning och stillasittande, och kan motverkas av fysisk aktivitet (YAY), eftersom fysisk aktivitet förbättrar lungornas förmåga att ta upp syre, samt att luftrören får lära sig att arbeta igen. Genom en gradvis ökning av den aeroba träningen (konditionsträning) så vänjer sig kroppen vid fysiska aktivitet igen och blir bättre och bättre på den totala syreupptagningsförmågan.
Hur en undviker KOL och förebygger: träning och att sluta röka.
Hur en motverkar om en redan har KOL: gradvis ökning av träning och fysisk aktivitet, och om du inte slutat röka så gör det NU.
Källa: FYSS och 1177. Läs gärna mer om KOL, kanske känner du igen symptomen hos dig själv eller hos någon annan i din närhet. Viktigaste du kan göra för dem är att be dem ta kontakt med sjukvården (om de inte redan har det) och att sätta personen i rörelse.