Ett halvår efter GMUn – är det nu smärtan är på g bort?

Hallå eller! How’s the läget? Här är det inte helt hundra, mår inte jättebra idag, men försöker att inte tänka på det bara. Funkar sådär. Har redan gråtit tre gånger idag, och klockan är bara tolv. Oh well.

I vintras skadade jag min axel ordentligt.

Jag gjorde ju GMU och med det innebar det många konstiga lyft och ställningar, som kanske inte är så konstiga egentligen, men för min ovana kropp blev påfrestningen så stor att jag fick en förslitningsskada i axeln.

Så sen i vintras har jag rehabat, kämpat, och hatat min axel. Den kan krampa, den kan smärta, den kan domna helt.

Att lyfta en skivstång, antingen marklyft eller typ göra en frivändning går absolut inte. Eventuellt om det är minimala vikter, runt 10kg, men inte liksom över 50kg.

Jag har varit hos en sjukgymnast, jag har varit hos en massör, jag har yogat och jag har rehabat själv.

Sjukgymnasten gjorde det värre genom akupunktur (haha orkar inte ens gå in på det, att jag gick med på att få nålar i huden??).

Min rehab har varit upp och ner, det är tufft att rehabsträna en axel så länge. Faktiskt. Har kört många övningar, och fått bra resultat, men det går liksom bakåt hela tiden. Framåt och bakåt.

Igår var jag hos Erika på massage, och det gjorde allting väldigt mycket bättre. Grät en skvätt under massagen, men efteråt så kunde jag liksom röra armen i alla vinklar utan att få strålningar ut i fingrarna, jag kunde spänna musklerna kring skulderbladen när jag körde benböj, vilket inte har gått tidigare utan att få kramp och jag kunde liksom börja koncentrera mig på vad jag faktiskt håller på med.

Så vi får se, kanske håller det i sig, kanske kommer smärtan tillbaka. 

Men att få gå en dag, efter massagen, och att vara nere på kanske en 2a på smärtskalan efter en stadig 8 på 10-skalan, så är jag så himla tacksam för att jag har bra vänner som kan sina grejer.

Känner mig öm i axeln idag, men det gör liksom inte ont, så därför känns hela livet lite lättare.

Kanske kan det här innebära att jag kan gå tillbaka till grönkläderna längre fram. Kanske kan jag testa det livet igen. För även om jag var ganska säker just då på att det inte var något för mig, så saknar jag det en del just nu. Oh well, det är så mycket jag vill i livet. Fyller ju bara 24 om ett par dagar, finns ju möjligheter att gå fler utbildningar längre fram i livet liksom. Kanske en 35årsgrej.

Just den här veckan har jag haft flera vänner vars vänner/familjemedlemmar har fått jobbiga sjukdomsbesked, dött eller annat jobbigt, så just nu har jag den där ta-det-lugnt-och-umgås-med-alla-du-älskar-känslan i kroppen.