• Blogg

    Den farligaste tiden är freden

    Tänk ändå.

    Det är 2018.

    Vi bor i Sverige.

    Vi har ett land där alla är välkomna.

    Alla får plats.

    Alla har mat på bordet och någon att prata med.

    Vi har toppmodern teknologi och vi satsar enormt på sjukvården som är en av de främsta i världen.

    Vi har den bästa skolan i världen, och vi satsar starkt på att barnen framförallt ska få en bra uppväxt där de får må bra och se alla möjligheter som finns i vårt Sverige.

    Tänk ändå.

    Det skulle kunna vara så.

    Att alla får plats.

    Att alla får vara med.

    Något som jag tycker borde vara en aktuell valfråga i år är huruvida sockerskatten ska vara ett faktum, hur vi ska göra med den ökande fetman i samhället och hur vi ska fortsätta utveckla skolan så att eleverna lär sig mer, rör sig mer och mår bättre. Hur sjukvården ska optimeras för att alla ska få vård så fort som det bara är möjligt och att personalen ska få må bra. Hur vi ska jobba för att vara främst i de miljöpolitiska frågorna angående utsläpp, och vara förebilder liksom.

    Något som Sverige borde kunna vara.

    Men vet ni vad?

    Vi har en av de mest bakåtsträvande frågorna som största valfrågan i år.

    Men nej, det är ju såklart jätterimligt. Rimligt eftersom en av de absolut farligaste sakerna som kan hända är fred som varat alldeles för länge.

    Min absolut bästa bokserie är en som är skriven av Terry Goodkind. Det är en annan värld, med magi och fantasi och ja, en serie som jag anser är värre än Game of Thrones. Men, till skillnad från A song about Ice and Fire, så har huvudpersonen i Terry Goodkinds serie Sword of Truth en himla massa viktiga åsikter.

    De säger nämligen att det farligaste som kan hända är när det är fred.

    För det är i freden man kan slappna av.

    Man kan irritera sig på olika saker.

    Man behöver inte ta hänsyn till andra på samma sätt.

    Man känner inte den där brinnande känslan att vilja ge till andra av vad man har och att hjälpa till.

    Det finns inget större man tillsammans jobbar emot utan alla har var sin sak.

    Alla teamar upp sig.

    Mot varandra. Mot de som uttalar orden olika. Ser olika ut. Äter med gaffeln i vänster eller höger hand.

    Inte vet jag, men sen jag började läsa den där bokserien på gymnasiet så kan jag liksom inte riktigt släppa det där.

    Folk blir trygga när det är fred, och det är väl bra visserligen. Men samtidigt så är det då missnöjet växer.

    Och även om krig är hur farligt som helst så tror jag att fred är indirekt farligare.

    Och jag hoppas bara att det inte går alltför långt på söndag när det är val.

    Att det inte blir ett farligt resultat på söndag. Att vi svenskar kan ta förnuftet till fånga. Att vi röstar för en feministisk regering som välkomnar istället för att stänga in samhället.

    Att vi kan ha valfrågor som människors hälsa nästa gång. Att fokuset kan vara på att bygga ett starkt Sverige som är ett föredöme för andra. Att Sverige kan vara det där välkomnande landet, där man kan se mångfald som det viktigaste vi har.

    Där valfrågan huruvida elever ska ha en timme eller två timmars fysisk aktivitet i skolan per dag ska vara den absolut viktigaste.

%d bloggare gillar detta: