• Blogg

    Inte som du tror

    Inte som du tror

    Vad är det du gjort de senaste veckorna i kyrkan egentligen Clara?

    Som ni kanske vet jobbar jag i Nikolaikyrkan i Örebro som konfirmandledare. Mitt andra år i Nikolaikyrkan avslutades idag, tidigare har jag jobbat i Växjö som ledare i fyra år (tror jag), och ja, inför varje nytt år så anordnar hela Örebro pastorat en stor fest som ska vara som en introduktion och pepp-fest för det kommande konfirmandarbetet!

    Den där festen, med 300 besökare i år, fick jag en hel del ansvar om att anordna! Jag ringde samtal, på samtal, på samtal och försökte få ihop aktiviteter utanför kyrkan, som olika uppträdanden och olika roliga saker, som sumobrottning och popcornmaskin (älskar popcorn).

    inte som du tror

    Hela kalaset måste jag säga att det gick otroligt bra, alla var glada och nöjda, både konfirmanderna från detta året, ledarna och de som kommer konfirmeras nästa år! Mycket skratt och som tur var så slapp vi regnet på fredagskvällen! Just den stunden vi var ute och gjorde allt så var det uppehåll! Precis när vi skulle börja att plocka ihop så började det regna (amazing).

    inte som du tror

    I kyrkan sjöng Ellen Hagerius och Nova Miller, samt en breakdancegrupp, vilket var så kul att se (det lilla jag hann stå still… 😉 ). Det var även en fotomaskin utanför, vilken hade längst kö, och korvgrillning (som hade minst kö, för alla ungdomar i åtminstone Nikolaikyrkan är rätt trötta på korv vid det här laget, vi äter väl det på varje träff). 

    Alla bilder kommer ifrån örebroguiden.

    Ser fram emot nästa konfirmandår, att få jobba med alla ungdomar och ledare, få se hur konfirmanderna utvecklas under årets gång och få ta del av alla saker som händer i deras liv. En person som går i åttan måste väl ändå vara den som utvecklas mest, det händer så otroligt mycket i hjärnan hos dem, så mycket saker som ska tänkas på, plugg och vänner bland annat. Att få vara en av dem som skapar en trygg plats, ja, det är magiskt.

    Idag var sista konfirmationen av alla våra grupper i Nikolaikyrkan, blev lite tårögd då, och ännu mer nu, för jag kommer ju inte få träffa alla ungdomar igen, det är inte alla som väljer att bli ledare, även om jag förhoppningsvis lyckats övertala många av dem… 😉

%d bloggare gillar detta: