Clara Färdiga Gå fyller 5 år

Det var hösten 2015, ett år in på Tränarprogrammet, och jag, rastlös som jag var, kände att nej, nu orkar jag inte vänta på att starta bolag, NU behöver något hända.

Jag hade överlevt den jobba anatomitentan (visserligen på tredje försöket) och efter det kunde ju knappast TP vara speciellt ansträngande tänkte jag.

In ramlade jag på Drivhusets kontor som då låg i Långhuset, vilket egentligen inte var meningen. Jag hade bara tagit en paus i plugget och gått och köpt kaffe, men så såg jag att dörren var öppen och Josephine satt där och såg pratsugen ut, så jag gick in och så började vi diskutera ett eventuellt företag.

Någon större plan hade jag egentligen inte, utan jag ville testa och se vad det skulle bli av alltihopa.

Först, när jag började plugga, tänkte jag att jag skulle forska inom träning (HAHA) men jag gav upp den i samma stund som vi hade vår första statistikkurs, och istället kände jag att företagande vore något för mig, speciellt eftersom detta är mitt tredje företag (beroende på hur man räknar visserligen).

Älskade bästa Nerike Knockouts som jag var tränare för under tiden jag pluggade. Här tillsammans med Karlstads lag och Linköpings lag (tror jag) efter att vi haft en träningsmatch efter ett träningsläger i Örebro.

Vad jag gjorde i företaget i början? Ja, säg det.

Jag hade lite gruppträningar, jag hade lite pt-kunder och lite kostrådgivning och jag fakturerade företag som ville anlita mig som influencer, och så gjorde jag massor med olika små projekt vid sidan om mina studier.

Bland annat hade jag och Rebecka en träningsjulkalender på min youtube och alltså, haha, det är så himla roligt att gå tillbaka längst bak på min kanal och se alla de fantastiska klippen vi gjorde då.

Som vi skrattade, som vi svettades och som vi åt pepparkakor.

2016 anordnades BBCon, som var en konferens dåvarande Better Bloggers och nu Influencers of Sweden anordnade och då fick jag lära känna bland annat världens bästa Clara, som driver Bossbloggen. En av mina absolut bästa företagsvänner det där.

Och sen har jag gått alla möjliga små utbildningar vid sidan om Tränarprogrammet, bland annat som anställd för Actic gick jag en hel del gruppträningar, och sen gick vi Tyngdlyftning steg 1 genom TP, någon massageutbildning och ja, lite allt möjligt. Kost har jag läst och träningslära och ja, allt möjligt. Så mycket små utbildningar man kan hitta på egentligen. Kul det där.

Billy Granberg

Juste, Tränarpodden jag drev under studietiden har jag glömt helt!! Haha

Jag startade en podd där jag intervjuade tränare, vilket verkligen var riktigt roligt. Det var så kul att få prata med andra om träning och ja, men få prata med vissa som bara gjorde det för att det var en kul grej och vissa som levde på att jobba som tränare. Tränarpodden finns att lyssna på fortfarande, finns där poddar finns.

Sommaren 2017 tog jag examen, och lämnade universitetslivet. Avslutade också mitt och Jessicas fina integrationsprojekt Fotboll För Alla Tjejer, där vi en gång i veckan spelade fotboll med nyanlända ensamkommande tjejer och bara umgicks. Vi försökte väl lära ut lite svenska men jag vet inte om de lärde sig så mycket, de skrattade mest åt oss.

Slutade även som tränare här för ÖRD och började träna hårt inför att göra min GMU under vintern 2017.

Gjorde 3 månaders GMU och hoppade sen av det där av många anledningar, men allra främst för min stackars axel inte mådde så bra av all belastning.

Hem kom jag istället och började jobba halvtid på en skola och halvtid med företaget och det var egentligen här jag började satsa mer, även om jag var rätt slut i huvudet och kanske bara borde tagit det lugnt (såhär i efterhand kan man ju tycka det).

Jag hade alla möjliga olika sorters gruppträningar, löpgrupper och ja, allt möjligt, och började ha mer och mer PT, både online och irl-kunder. Började mer och mer inse vad jag faktiskt vill jobba med (pt-online).

Sen var jag på en gruppträningsutbildning på Playitas med Apollo inför jobbet i Egypten och LEVDE LIVET.

Kanske en av de bästa resorna i mitt liv? Skulle tro det åtminstone.

Här, varmaste dagen på två veckor, hade vi vattengympautbildning/ examination vilket innebar att vi hade den jobbigaste typen av träning just den dagen. Vi hade riktigt kul men tror egentligen ingen mådde speciellt bra utan alla ville bara sitta i skuggan haha.

Efter den utbildningen (och efter Egypten) så insåg jag mer och mer att event är ju den form av gruppträning jag trivs allra mest med. Här är från en av mina yogafrukostar jag haft, ett fantastiskt mysigt koncept med yoga och sen hotellfrukost. Detta var från nyåret 2018, kanske ett av mina bästa företagsminnen faktiskt.

Efter corona får jag börja med detta igen känner jag.

Sen kom mitt stora äventyr; mina fyra månader i Egypten. Jag jobbade som gruppträningsinstruktör/ reseledare för Apollo på Aqua Vista, och andades och levde träning. Skitjobbigt och sådär, men SÅ HIMLA ROLIGT.

Elin, bilden under här, var dock inte helt med på vad jag ville ha för bild här med pyramiden i Giza, men vi var väldigt trötta så ni får bara ta det. 😉

Såhär såg många av våra dagar ut, eller ja, lunchraster. Gymmet var det kallaste stället på hela anläggningen så när det var siesta och allt var stängt så brukade vi träna/stretcha inne på gymmet. Eller ja, inte alltid, men ibland tränade vi. Ibland hängde vi mest.

Sen tog jag en svängom till Grekland också, inte att glömma det, med Apollo som arbetsgivare också. Två veckors betald ”semester” var väldigt skönt. Till skillnad mot Aqua Vista som är en träningsanläggning så var det hotellet jag jobbade då på inget träningshotell, så oftast fick jag tjata mig till deltagare på passen. Jag hade fyra pass per dag schemalagt, men i slutet av dagen kanske jag hade haft två av dem, eller eventuellt bara morgonyogan.

Vilket jag egentligen inte klagar på, fick ju sola och sånt själv hela dagarna. Levde livet.

Sen efter sista resan där till Grekland har det mest varit jobbande i Sverige, med gruppträningar och med PT-online, och så klart jobb på andra ställen. Här är det fantastiska seniorgäng jag brukade ha aqua och dans för på Actic, där jag jobbade en hel del under mina fyra år som anställd.

Sen kom Corona och från att ha jobbat med företaget vid sidan om och kanske inte så seriöst (för som ni ser så har jag fyllt tiden med massor med andra saker) så blev det helt plötsligt kris och jag behövde växla upp företagandet.

På några månader så hade jag gått från 2 online-pt-kunder till att faktiskt kunna leva på det, och räkna det som halvtidsjobb. Och under hösten nu har jag växlat upp ännu mer och räknar med att kunna jobba heltid med bolaget nu efter att jag är klar med den programmeringskurs jag läst på halvfart under hösten.

Hela året har inneburit en stor omställning, inte bara för mig, utan för alla såklart, men framförallt så har det varit en stor stor stoooor bromsning.

Från att alltid kört på 150% till att helt plötsligt ha massor med tid över.

Från att kört mig långsamt in i väggen och inte riktigt tillåtit mig att återhämta mig till att faktiskt ha tid och utrymme för alla tankar, all ångest och allt ni vet. Allt psykisk ohälsa innebär.

Från att vara stressad av för mycket ledig tid, för mycket ensamhet och för mycket lugn och ro, till att.. ja, trivas ensam. Jag, extroverta jag, trivs inte ensam egentligen, men detta året har varit bra för min hjärna. Det har varit en bra broms och för första gången på år behöver jag inte längre känna en sån himla stor press och stress.

Har slutat vara orolig över mitt egna liv.

Är dock orolig för världen och klimatkris och corona och allt annat sånt, men det är så stort och överväldigande så det är enbart jobbigt att tänka på.

Under nästa företagsår hoppas jag kunna fortsätta bygga upp mitt lelle bolag. Vill gå från att överleva till att leva gött och ha det bra.

Har en lista på utbildningar jag skulle vilja gå, som alla kostar en bra slant, så målet är att ha råd med alla tre (det är tre framförallt då alltså) och ja, vill bara känna att jag har det bra ni vet.

Är enormt stolt över att jag har haft mitt f-skattebevis registrerat i fem år (12e december visserligen men) och att jag ändå klarar av att bygga upp min dröm med allt det innebär.

Tack alla fina vänner och läsare och alla ni för att ni stöttat mig under de här åren!! Hoppas verkligen ni fortsätter stötta mig under kommande år!

Om fem år ska jag…

… ha släppt de tre träningsapparna jag har i huvudet just nu. En är ganska enkel, två är lite mer komplicerade.

… vara anställd på halvtid (eller något sånt) som hockeytränare eller fystränare för ett hockeylag.

… jobba på samma sätt som jag gör med mina PT-kunder, där jag har ett team på max 10 personer som jag coachar varje månad. Gärna ha en specifik app för just den här coachingen med, för det hade underlättat enormt, meeeen vi får se. Nej, vill inte ha en som finns på marknaden, vill givetvis ha en egen app 😉

… jobba mer med träningsevent och träningsresor igen! Saknar det enormt mycket! Vill anordna mina egna resor i Sverige och kanske även utomlands om vi hittar något hållbart sätt att resa och att det funkar med Corona.

Clara Färdiga Gå – min nya logga är här

Alltså jag orkar inte, hur bra är inte min nya logga???

Hon som gjort min logga har alltså fått bilder på mig där jag står med hantlar i sportbh och så har hon ritat det här = jag ser ändå rätt vältränad ut haha. #nöjd

Ser verkligen fram emot att sätta upp loggan överallt och verkligen skylta med mitt nya varumärke.

  • Facebook
  • Instagram
  • Alla youtubefilmer
  • Alla nya visitkort och träningskläder/arbetskläder
  • Allt annat marknadsföringsmaterial
  • Ta nya foton till företaget med loggan, och så vidare och så vidare.

Vill lägga världens order nu, men det kommer jag inte ha råd med tyvärr, men några nya tröjor kommer det bli framöver. På tal om det skulle det vara så kul att ha ett eget tryckeri hemma. Hur svårt kan det vara att trycka själv? Panduro har ju såna här papper till exempel. Jag är ju en person som gillar att göra själv, plus så har jag mycket kläder och annat hemma som jag skulle kunna använda faktiskt.

I höst är det tre år sen jag startade mitt företag, och ja, varför inte ha tagit två och ett halvt år innan jag tog det här stora steget! 😉

I don’t know about you men jag blir lite träningssugen av bilden också! I like it!

%d bloggare gillar detta: