Dagarna går in i varandra. Dagar där det inte händer något nytt.
Dagar där man går upp och äter frukost, går en runda med hunden, jobbar och sen läser en bok på kvällen.
Dagar där man inte vet om det är måndag eller torsdag.
Dagar man inte har en susning om det ens är förmiddag eller eftermiddag.
Dagar som alla går in i varandra.
Om jag längtar efter andra rutiner än vad jag har nu? Absolut.
Längtar efter att få göra annat om dagarna. Träffa folk utan att behöva hålla avstånd.
Prata med främmande människor utan att behöva gå iväg direkt för man är rädd för att bli smittad eller smitta.
Längtar efter att resa, längtar efter att träna på andra ställen än hemma.
Vissa dagar känner jag att mitt coronagnäll är bortskämt. Att jag borde vara tacksam över vad jag har, och det är jag. Enormt tacksam.
Men också väldigt less på det här. Less på att leva i en situation som inte är bra för någon. Inte för världen.
Eventuellt för Maxie dock. Han mår ju bra av att bara vara hemma med mig hela tiden.