En liten tönt kom in i mitt liv och vände upp och ner på allt.
I början en rädd och osäker hund som inte riktigt ville hantera mina regler, inte ville acceptera att jag bestämde och liksom bara levde rövare.
Vinter är en omhändertagen vovve som har bott hos mig nu en månad och ska snart bli adopterad och flytta hem till sin nya familj.
Från att vara en feg och ganska aggressiv när han kom (har säkert tillåtits vara mer vakthund än vad jag tolererar) till att vara en snäll men tryggare hund.
I början reagerade han väldigt negativt på hundmöten och andra människor, men nu är det mer vifta på svansen men lugnt kunna gå förbi andra hundar, och andra människor hälsar han bara på om jag tillåter honom.
Sjuk utveckling, det har varit mycket frustration, men fan vad vi har kommit långt.
Sen förstår han inte riktigt gränser än när man ska busa och leka inne, utan det blir oftast väldigt snabbt alldeles för mycket och han blir väldigt uppjagad och börjar skälla, så det har jag bestämt mig för att bara skita i. Vi gosar och myser inne och hans nästa hem får bestämma hur de vill hantera honom inomhus.
Han har ett hjärta av guld och är så snäll och mysig, och jag är enormt tacksam för de här veckorna tillsammans, speciellt nu, när Corona är här, så är det skönt att ha sällskap.