Det känns så konstigt att han inte längre är här. Inte någon som stör mig när jag jobbar, ingen som väcker mig och sen lägger sig på mig och somnar. Ingen som står och tigger två meter bort när jag äter för han vet att jag blir arg om han kommer för nära.
Ingen som ser så enormt gosig ut så man bara vill pussa och krama honom när han ligger och sover bredvid.
Ingen som ser så enormt glad ut varje gång man ger honom godis när man är ute och går och verkligen vill vara duktig och lyda minsta vink. I slutet tittade han alltid på mig innan han gick in i buskarna för att kissa för att se om han fick haha, VEM hade tror att jag kunde fostra en hund till att vara så lydig?
Nu bor han hos sitt nya hem och nu har jag bara mig själv att ta hand om igen.
En omställning helt klart.
Tomt? Verkligen.
Har glömt vad jag gjorde om dagarna innan jag tog hand om lillgrabben.