Är nog inte den enda som tycker att det här är skitjobbigt? Som tycker att livet är osäkert? Som inte riktigt vet vad som ska hända?
Jag vet liksom inte hur och vart vi kommer sluta.
Undra hur samhället ser ut om ett år?
Undra vad som kommer vara viktigt då?
Det känns ju lite konstigt att tänka så långt, men ja, senaste dagarna har jag gjort det. Undra hur allt är om ett år.
För just nu är det svårt att tänka sig hur samhället är om en vecka. Vad har vi för restriktioner då? Hur kommer man tänka då?
Kommer sjukvården begära in alla som har någon form av sjukvårdsutbildning för att hjälpa till?
Kommer vi… ja, alltså, vad kommer hända? Vad kan man göra?
Känner bara för en dag i taget just nu och att vi kämpar på. Håller i. En dag i taget.
Tar hand om varandra.