Så kanske det kan bli något av den här tjejen också.
Äntligen börjar jag känna mig i form igen. Att jag orkar leva lite igen.
Det känns så sjukt att jag ska behöva tänka på att jag måste fördela min energi på vilket som är viktigast för mig för att få dagarna att gå runt, men nu är det bara 2 dagar kvar av mediciner, sen är det slut och DÅ VILL JAG TRÄNA.
Jättemycket och hela tiden.
Tills dess så…
… kämpar jag på.
Nu jobbar jag iaf igen som jag ska. Så trött blir jag inte av att sitta framför en dator, som tur är.
Förberedelser inför höstens träningsboom pågår för fullt. Förhoppningen att få en markant ökning i företaget är hög. Det behövs.