Jämför dig inte med grannen. Inte med personen som kör bänkpress bredvid dig. Eller hon som poserar snyggt på instagram.
Jämför dig inte med personen i matkön på Hemköp, jämför dig inte med personen som springer milen 2 minuter snabbare än vad du gör, eller personen som lyckats med vad det nu än är som du vill göra.
Det som är så himla jobbigt med att börja jämföra sig med någon annan är att det ALLTID alltid alltid aaaaalltid kommer finnas någon som är bättre. Snabbare. Har mer. Lyckas med fler saker. Orkar mer.
Så allt skiter sig liksom redan innan du börjat.
Och hur jobbigt är inte det?
Kan absolut inte säga att jag inte jämför mig med andra, jag är ju mänsklig, men jag försöker att titta på mig själv. På mitt eget liv. Jämföra mig med mig själv främst.
- Försök bräcka dina egna tider. Bli lite snabbare. Spring lite längre. Cykla lite snabbare mellan punkt A och B.
- Lyft lite tyngre än förra året, lite fler repetitioner, lite snabbare, lite mer explosivt, lite mer kontrollerat, lite snyggare. Möjligheterna i ett gym är ju oändliga på hur man kan bli bättre.
- Jämför känslan (!!!) på hur vissa saker känns. Är en viss trappa på jobbet HELT hopplöst jobbig att ta sig upp för? (såklart den är, alla trappor är jobbiga, och de som tycker annorlunda ljuger) I så fall kan du ”testa dig” en gång i månaden och skriva upp hur jobbigt det kändes på en skala mellan 1 och 20, där 1 är sketajobbigt och 20 är easy peasy.
Finns ju mängder med fler sätt man kan jämföra sig med sig själv, men försök. Försök släppa känslan av att andra är bättre, för det kommer aldrig gå att bli bra om man hakar fast sig i det.
Du duger, och du kan.
Och du kan bli bättre än ditt gamla jag.