Fan, ser ut som att jag tränar hårt ändå. Försökte rubba det här däcket men… måste träna mer på det haha. Kallas utvecklingspotential.
Veckans sämsta: Lakers spel den här veckan. Herregud.
Veckans andra sämsta: att ha varit sjuk på min enda lediga dag. Vaknade med hög feber och sov sen igenom hela dagen. Dagen efter var jag helt okej, och idag har jag varit tipptopp igen.
Veckans bästa: att få köra alla träningspass jag kör här och få möta alla människor som jag möter här.
Veckans smartaste: att få lära känna Elin, vår nya kollega (eller egentligen praktikant). E läser Tränarprogrammet på Umeå Universitet, samma utb som jag har, fast lite annorlunda, eftersom det är ett annat uni då, och det är ju himla kul faktiskt.
Veckans roligaste: att fota med Elin igår. Som ni ser så hade jag rätt kul.
Veckans snällaste: En snäll vän som ringde när jag var väldigt ledsen och ångestfylld häromdagen.
Veckans mående: upp och ner. Hela tiden. Men det är för det mesta bra. Har inte ens tagit min antidepressiva medicin den här veckan, bara en gång. Har inte behövt. Jag får antidep som jag ska ta i relation till min menscykel.
Veckans träning: Det har faktiskt gått bra, har ju äntligen kommit igång med marklyft mambo vilket är najs. Jag ska dock fokusera mer på tekniken, och kanske sänka vikterna lite. Eller ha en extra dag i veckan där jag fokuserar på tekniken. Vet inte riktigt.
Veckans bästa: Jag behöver inte fakea längre. Jag skrattar på riktigt. Jag kan vara mig själv på riktigt. Jag kan vara ärlig med hur jag tycker att saker är, att saker funkar och inte funkar, att jag tycker om personer och alltså, att jag… vet inte, jag behöver inte låtsas. Jag känner mig glad på riktigt liksom. Efter hela den här hösten och sommaren, när jag bara behövde låtsas att jag mådde bra, så känns det här så himla skönt.