Sen jag var liten har jag alltid älskat att skriva. Har haft mängder med dagböcker, olika anteckningsblock och min google drive är FULL av olika dokument som jag skrivit på sen jag skaffade drive. Jag har haft mängder med bloggar (så glad att det inte finns kvar på den här hemsidan haha) och jag har skrivit så mycket om det mesta.
Sen jag var liten har mitt skrivande varit det som fått mig att må bra. Att slappna av och släppa på kraven. När jag mår dåligt så finns det nog inget som är enklare att bara få ut orden och låta allt strömma ut än genom att få skriva det på ett papper, eller på datorn.
När jag mår riktigt dåligt så tror jag inte jag skulle kunna skriva allt jag vill få ut med en penna, så att skriva vad jag känner på en dator, ja, det är nog enklast.
Jag brukar bara låta orden flöda, och är det bara för mig själv så brukar jag bara låta orden stå, utan att redigera. När jag hamnat i situationer som jag mått riktigt dåligt av, så brukar jag använda datorn som en terapi, där jag får tänka och släppa hämningar. Bara får ut mig alla tankar, positiva och negativa.
Ibland kan jag publicera delar av det jag känner på bloggen, eftersom jag vill vara transparent, och låta andra ta del av mina känslor och tankar, men oftast låter jag bara de ligga där, i en mörk mapp, långt in i min drive, där ingen skulle orka leta.
Genom texten tar jag hand om mig själv, och kan se på mina ljusa dagar hur mörka mina dagar är, eller tvärtom, hur ljusa mina dagar kan vara när min allra mörkaste dag är.
För då vill jag inte längre ge upp. Och då vet jag hur jag ska hantera mig själv.
Det är som en läkeprocess, genom mitt skrivande.
