Ibland går min ångest att hantera på ett väldigt enkelt sätt, ibland funkar det mindre bra.
Ibland äter min ångest upp mig inifrån och ut och jag vet inte hur jag ska hantera det mer än att bara låta mig gråta och gråta tills jag somnar.
För oftast kommer min ångest om kvällarna, framförallt mina ångestattacker, där jag ligger och ältar saker hela tiden, utan att komma fram till en lösning.
Första lösningen när det är som allra värst är att bara gråta, och inte gå in på instagram. Bara låta det vara.
Vill en gråta så ska en bara göra det. Det gör inte så mycket. Oftast brukar jag kunna somna efter en stund också.
Andra lösningen är att ta fram papper och penna och skriva ner skiten. Bara skriva och skriva och bara älta och älta. Funkar exakt lika bra på dator eller i anteckningar i mobilen.
Herregud ni skulle bara veta hur många konstiga ält-dokument jag har på min google drive.
Tredje lösningen är att ta fram boken jag håller på att läsa nu. Att läsa något som tar över hela min tankeprocess (alltså något som är spännande) gör att jag till slut kan släppa mina negativa tankar och bara vara inne i boken.
Fjärde är att höra av sig till en vän och be personen berätta exakt allt om sin dag eller vad som nu kan vara aktuellt.
Min vän Jessica, som några av er sett mycket av på sociala medier etc, är expert på att kunna berätta om sin dag på det mest invecklade sättet som en kan tänka sig.
Och har jag en dag där livet är skit och jag vill tänka på annat så är det bara att säga ”hej nu mår jag skit, kan du ge mig en dagsredovisning så jag kan få tänka på något annat” och sen har jag fem/tio minuter av snap-filmer att roa mig med.
Hemma brukade jag ju gå ut och gå, antingen med eller utan hund. Här finns det dock ingen najs natur att gå i, här är ju allt öken, och det är inte så ångestdämpande. Skog är mer ångestdämpande.
Dock är det najs med havet, så där kan en sitta och bara titta ut över vattnet och lyssna på vågorna som kluckar.