Tänk att det kan vara så krångligt och jobbigt. Tänk att jag får jobba så mycket som jag gör.
Tänk att jag är Sveriges mest envisa person som inte tänker ge mig angående detta.
Sa jag vad jag lyckades med igår?
Stod på händer.
Helt plötsligt kom benen upp och det var varken läskigt eller jobbigt.
Trodde nog inte att det skulle vara tungt=jobbigt, men mer jobbigt och läskigt eftersom jag skadat mig tidigare. Men nu så ba pang bom kom benen upp och jag ba ”oj vad hände nu”.
Så stod jag där och filosoferade lite och sen så fortsatte jag med mina marklyft.
Plötsligt händer det.
Så förhoppningsvis blir min brygga bra lika plötsligt. 😉