Ibland gör det väldigt ont i hjärtat när jag tänker på dig.
Ibland gör det ont när jag tänker på vad vi kunde vart nu.
Ibland gör det väldigt ont i hjärtat när jag tänker på vad som kunde blivit istället.
Ibland saknar jag dig enormt.
Nästa dag inte alls.
Ibland förstår jag inte hur vi kunde sätta oss i situationen överhuvudtaget.
Nästa gång förstår jag inte att jag saknat dig.
Ibland gör det ont i mitt hjärta.
När jag inte vet vart du tagit vägen. Vad som händer nu. Vad du tänker idag.
Nästa dag kunde jag inte bry mig mindre.
Ibland funderar jag på när jag kommer släppa dig på riktigt. Ibland funderar jag på hur lång tid det tar att läka ut. Att sluta tänka på dig. Att bara känna att jag rycker på axlarna och behöver fundera på vem du va egentligen.
Ibland längtar jag efter den dagen du inte längre betyder något för mig, men fan, går det ens. Hur går man från att betyda allt till att behöva släppa taget och förväntas bara sluta bry sig.
Ibland önskar jag att jag inte hade så mycket känslor inom mig.
Att jag kunde rycka på axlarna, släppa taget och gå vidare.
Även om mycket har läkt så har jag en del kvar.
Det är mitt inre som behöver fortsätta utvecklas. Hitta tillbaka till där jag var innan det blev ens funnet av dig.
Även om det kändes som det sämsta som hände då är det nog ändå det bästa idag.
Även om det fortfarande gör ont i hjärtat.