Okej. Ni som känner mig vet mitt hopplösa sockerintag.
Och här är jag, på dag ett av fastan, och längtar redan efter söndagens sockerintag.
För på söndagar brukar man pausa fastan, eller vi har gjort så i alla fall när jag var liten.
Och min kropp är helt såhär… eh…. tänker bara på hur gott det vore med en varm choklad, glass och allt möjligt i kakväg. Här på hotellet finns det många goda saker att äta överallt, så det här är en rätt stor utmaning.
Tänker att jag fortsätter uppdatera er hur det går, för tydligen var det här svårare än att sluta svära. Huvudet har bara ställt in sig på att inte svära, och idag har jag än så länge inte svurit en enda gång.
Jaja, har ju något att jobba med va.
