En gång i tiden var jag 19

…. och visste inte hur man fotade i en spegel utan att undvika att visa hur stökigt man hade hemma.

Men visst är det charmigt med gammal disk?

Saknar dock de där båda mobilskalen. Saknar att ha gulliga telefonskal liksom. Bengt kallade jag pingvinen när barnen på dagiset frågade (jobbade på ett dagis i Växjö då).

En annan sak jag saknar från den tiden är den tröjan. Sjukaste skönaste hoodien man kunde ha. Så skön. Så mysig. Gostyg på insidan. Sen råkade jag tvätta den en gång, och efter det var den aldrig på samma sätt efter det. Synd att saker måste vara rena och fräscha ändå.

Det här var tiden efter att jag tagit studenten och innan jag började plugga i Oxford. Jag jobbade, levde livet. Festade, tränade, jobbade med Forever, åkte jättemycket till Stockholm och var både ledsen för att mitt ex inte ville ha tillbaka mig och att en annan kille jag var kär i inte heller ville ha mig. Tog mig igenom vänskaper där vänner vände mig ryggen.  Trodde att jag var vuxen och stark, och när jag tänker på det var jag nog starkare då än vad jag är nu.

Men är väldigt glad att den där perioden är över.

Att jag kom ut på andra sidan.

Andra sidan med 9 månaders studier i Oxford.

Snart en universitetsexamen i handen.

Med att ha drivit företag i snart 3 år.

Med en GMU i bagaget.

Allt annat magiskt jag gjort och testat.

För fan vad jag har blivit stark ändå.