En bild från förra sommarens träning med Henke, när vi bara träffats i några veckor och jag inte vågade lägga upp några bilder på honom haha. Istället fick han hålla i kameran och tog den här uppenbart genomcharmiga bild på mig. Och har de bästa träningsskorna.  Tycker det är så roligt att läsa alla inlägg från förra sommaren, och se hur jag håller mig tillbaka i texten för att jag vill skrika ut till hela världen att jag hittat världens bästa kille. 

Idag tränade jag på ÖKK

Gymmet där jag har så många sköna vänner. Som är bra på att peppa, få en att skratta och släppa loss, ta i lite extra eller bara ha en go pratstund så en glömmer bort att man tränar.

Ibland har en otur att träna när jag inte känner någon där överhuvudtaget, men oftast känner jag en eller två.

Det är ju skönt att ibland träna ensam, men oftast är det skönt att ha åtminstone någon att bara heja på. Att få en nick av receptionisten.

Mänsklig kontakt.

Låter ju sjukt, men vet ni hur många som går och tränar bara för att få träffa andra? Finns så många därute som jobbar ensamma, eller bara inte jobbar kanske, och när de tränar så är det den stunden på dagen de får höra ihop med andra. Typ som jag, de dagar jag bara jobbar hemifrån och inte har något annat planerat än att träna och jobba den dagen.