Och hur gör en då?
Alltså, det kanske inte är så konstigt, om ni inte känner mig. Och vet om min ryggsmärta.
Eventuellt kommer jag hinna lite idag, hann inte igår, eventuellt idag, men inte till gymmet. Och det börjar nästan kännas.
Kanske är det psykologiskt, kanske är det på riktigt. Åh, I don’t know, men känner typ såhär: Måste planera livet bättre så jag faktiskt har tid att träna själv i första hand.
En gammal underbar gymselfie. Ser härligt trött ut.
Brukar lyckas med det här riktigt bra, men så kommer en sån här vecka. Det är playoffs i Malmö (vilket ska bli superkul!!!!!) som kommer sluka en hel helg, det är en söndrig cykel som förstör allt, det är dumma jobbplaneringar och det är resa till Stockholm och Malmö sen då såklart.
Kom på att jag kanske hinner springa på torsdag kväll (imorgon). Kanske får jag ta och köra lite hemmastyrka med pappas vedträn. Kasta lite träklumpar. Vore något för instastory. Det vore faktiskt riktigt kul.
För det här får mig att på riktigt må dåligt psykiskt och fysiskt. Är rädd för smärtorna. Speciellt eftersom jag ska resa mycket och köra bil långa sträckor. Uuuuusch. Det är skönt att mitt jobb är aktivt i alla fall, så att jag slipper sitta still på arbetstid. Det är tur att jag ska hålla gruppträning ikväll och sen träning för laget, då slipper jag sitta still. Då kan jag ändå göra lite. Lyft med stark rollerderbyspelare. Kanske borde bli en os-gren.
Hur känner ni när ni har en period utan träning?