Idag blev det ett bra pass på gymmet. Jag hade ingen större plan, utan var egentligen dödstrött när jag kom dit och kände bara ”okej, antingen kör jag eller så drar jag hem igen”. Så jag körde, och jag körde.
Tre kilo pb totalt i rycken. Från 35 kg till 38kg. ÄNTLIGEN. Jag har fastnat på 35 i flera månader, så att sätta 38 kg var otroligt skönt. Fick beröm också och att ”det såg ut som det fanns mer att hämta där”, det känns riktigt bra.
Ryck i tyngdlyftning är tungt, och det är en ganska ologisk övning för huvudet. Varför skulle jag i hela världen vilja slänga upp något över huvudet, samtidigt som jag sätter mig för att ta emot den? Ingen anledning alls. Ändå älskar jag och så många andra det.
För fan vad kul det är. Det är kul när man äntligen får till rycken, när stången hamnar där den ska och när det är lätt att resa sig från bottenläget. När stången går precis in i höften och längs med kroppen så fint som den bara gör när man verkligen koncentrerar sig.
Tack kroppen för att du står ut med mina påhitt.