Mycket har jag märkt inom roller derbyn är att bara våga. Att förstå att det inte är farligt att ramla utan att en bara måste våga chansa och att då inse att det kan göra förjävla ont att ramla på röven, men efter att ha gjort det en gång så lär en sig att ramla framåt.
Och efter att en lärt sig instinktivt att ramla framåt; på skydden, så kommer helt plötsligt allt gå som på räls.
Idag har jag och en i laget rullat en stund, bokade hallen på universitetet och efter tjugo minuters nötande och svärande (förlåt, vet att en inte ska svära) så HOPPADE JAG ÖVER ETT HINDER!!! Alltså!!! Jag känner mig verkligen som en vinnare! Det kändes SÅ SJUKT BRA och jag är SÅ NÖJD med mig själv!
Jag lyckades alltså övervinna min rädsla, jag vågade göra något jag inte vågat göra tidigare och när jag gjort det nu så känner jag verkligen mig bäst i världen! Det var verkligen en sån lättnad att känna att en var på andra sidan hindret, utan att ha trillat, och att jag faktiskt överlevde! Som att jag vann SM-guld i höjdhopp! Det kanske inte riktigt kan jämföras, men det var så det kändes.
15 centimeter – det var målet med dagens träning, och jag lyckades. Först var det bara att komma över ett hinder som var 5 cm högt, sen 10, sen 15; det som är kravet för att klara minimum skills.
Just idag är jag bäst i världen.