Det var en eftermiddag i december 2014, en långsam föreläsning som hade startat klockan åtta på morgonen och då var klockan runt två när det kommer in tre otroligt glada och peppade tjejer på föreläsningen.
Vad de säger förstår ingen, vad de vill förstår ingen, men det jag fastnar för är deras energi och glädje (speciellt när man själv sitter där halvsovandes). Tre tjejer som försökte förklara en sport, som ingen hört talas om tidigare och ingen förstår någonting när en av dem målar upp en bana på vår whiteboard och drar en massa cirklar och streck…
Efter några om och men sitter vi på ett möte innan en träning, och jag tackar ja till något jag aldrig sett tidigare, men tränare… Varför inte? Vet fortfarande inte vad sporten går ut på, men efter ett möte där jag fick se deras driv, deras målmedvetenhet blev jag också SÅ taggad och mådde så bra av deras positivitet, jag kunde helt enkelt inte säga nej.
Helt plötsligt var jag huvudtränare i ett lag, när jag inte ens läst min utbildning i ett år. Allt var annorlunda mot den erfarenhet av lagsporter jag spelat, hela världen runt sporten är helt annorlunda. Så mycket bättre.